Skogen har liksom alltid något stort på gång. Den har något vackert att visa, något att känna på, titta på, dofta på, någonting att uppleva. Jag följer årstiderna med samma fascination år efter år och jag längtar alltid till skogen. Den gör någonting med mig som inte riktigt går att beskriva. En stund i skogen ger mig lugn i sinnet och liksom lagar det som gått lite sönder. När jag bodde i London för en herrans massa år sedan var jag alldeles trasig inuti för att det inte fanns skog nära.
Igår vilade jag från träning, och gick ut i skogen som har något stort på gång. I dubbel bemärkelse – skogen på Huskvarnaberget har verkligen stora saker på gång. Och tokigt vackert är det att gå där längs cykelstigarna som snirklar sig ned bland vitsipporna nära Strutsabacken. Honungsdoft och storheter.
3 comments
Herre min XXX så vackert det är där! Cykelsuget är så galet stort nu efter stigar!
Åååhh dessa brungråa ränder genom böljande grönvita mattor. Det är en bra tid att vara i skog nu 🙂
Visst är det, galet bra. En längtar ut konstant!