Träningskläder jag minns

Tänk – när dagens tema i Uppochhoppas junibloggutmaning är “träningskläder jag minns” fick jag tillfälle att rota fram den. Min första cykeltröja.

Jag köpte den 1999. Eller kanske 1998 – jag minns inte så noga. Men den matchade min allra första MTB, min silvriga Crescent Freke, så himla bra. Till tröjan hade ett par svarta cykelbyxor från Pearl Izumi, ett par röda korta handskar från Hestra som jag fick av mamma och så ett par grå & blå Shimanoskor till det. Och en blå värstinghjälm som jag fick begagnad av en omtänksam grabb.

Jag kände mig som ett proffs i den där tröjan. Spelade ingen roll att jag välte eftersom jag inte ens fick styrfart sista biten uppför Norra Klevaliden – jag kände mig som ett proffs. Och fastän jag inte cyklade en meter på många, många år sparade jag den, och ikväll rotade jag fram den ur lådan med minnessaker och minnena sköljde över mig. Och tacksamheten – fy fabian vad bra jag har det och vilket cykligt, härligt liv jag lever.

Jag vet inte varför men den där tröjan har jag släpat runt på sedan slutet av nittiotalet. Fastän jag slutade cykla. Fastän jag inte tog hand om mig alls. Den skulle med fastän den inte användes, med till varenda tokig adress jag bott på. Jag tror den var en påminnelse om att jag kunde bättre. Om att det fanns en livlina.