På min bucket list hemomkring, listan med saker i hemmakrokarna jag vill göra har jag haft en mastodontpunkt att checka av och i går blev det äntligen av. Jag skulle ta reda på hur många gånger jag orkar cykla uppför N:a Klevaliden i Huskvarna.
Fick med mig tiotalet backsugna cyklister, de flesta på MTB (fördel bra utväxling för backar på skogshojarna alltså) men även en landsvägshoj kom och gjorde oss sällskap. Att cykla uppför den där backen många gånger blir rätt monotont – Marie & jag bestämde oss efter första backen att satsa på sju gånger upp och ned och det var ganska lagom, resten av gänget delade upp tiden på att cykelhänga och snacka lika mycket som de körde backe medans vi segade oss upp och ned och upp och ned och upp och ned.
Det kändes toksegt i kroppen, dagsformen var inte den bästa men ändå – helt okej. Den sjätte backen körde jag lite snabbare vilket gjorde att det kändes som att det räckte efter sju. Visst, det hade gått både åtta, nio och tio gånger också – men att bestämma sig på förhand gjorde jobbet roligare.
Flera gånger tänkte jag på första gången jag skulle upp för den här backen på cykel. När jag var nitton och testade cykel litegrann och hade en Crescent Freke, då välte jag strax innan infarten till IKHP-stugan för jag hade varken styrfart eller ork att klicka ur pedalerna. Skön kontrast att orka sju gånger nu!
Det blev 976 höjdmeter, irriterande nära 1000 – gör jag det här igen så är ju åtta backar ett absolut minimum.
5 comments
Snyggaste höjdkurvan jag sett på länge! Bra jobbat Elna 🙂 Hör så mycket om Klevaliden att jag är sugen att nästan åka med och cykla den någon gång!
Din inbjudan hit är stående, fast jag tror ju att dina backar är bättre, du har ju fjäll och leka med. Men kom hit och cykla Bauerled och njut av Vätterutsikt och Jönköpings Toscana, jag visar! 🙂
Åh. <3
Jag är så glad att du köpte mtb och hängde med på tjejträningen för det har varit så roligt att lära känna dig – OCH att se din utveckling från rookie till MTB-tjej!
På tal om Norra Kleva! 6 veckor efter att Ivar föddes köpte jag en hybrid-cykel för att kunna få lite fart under fötterna. Min första runda skulle bli till IKHP (hade inte så stor koll på vart man kunde cykla, hade väl funnits bättre alternativ…). Ja ja, hyfsat nyförlöst cyklade jag hela vägen upp till IKHP:s parkering, minus cirka 100 meter… Ett minne att minnas!
De följande månaderna snurrade jag runt på höjderna kring Jönköping medan Ivar sov lunch. När han vaknade ringde barnvakten morfar å då var det bara att ta första bästa utförsbacke mot Jönköping city för att amma.
Landsvägscyklingen försvann ut ur mitt liv rätt så snart efter att kroppen var redo för löpning. Några år senare (inklusive en flytt till Huskvarna-berget) fick jag för mig att köpa en MTB och hänga på din första tjejträning. Det har jag inte ångrat! Skogscykling i mitt hjärta!
Åh. <3
Jag är så glad att du köpte mtb och hängde med på tjejträningen för det har varit så roligt att lära känna dig – OCH att se din utveckling från rookie till MTB-tjej! Snyggt att cykla uppför kleva nyförlöst mellan amningarna, det är ju imponerande på riktigt!