Omberg är ett berg i västra Östergötland, vid Vätterns östra strand. Ett berg med en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Jag har liksom vuxit upp med dagsutflykter till Ekopark Omberg och som vuxen fortsatt åka dit för att vandra eller cykla på bergets magiska stigar. I somras var kompisgänget där och körde en heldag cykel i solsken, en dag då Omberg levererade härlig mtb-cykling.
I slutet av förra veckan var jag där igen. Hjärnan var full av tankar som snurrade och jag behövde rensa och fundera – så på väg hem från Linköping tog jag gamla vägen, svängde av vid Alvastra uppemot Stocklycke vandrarhem och parkerade där innan jag promenerade ned mot vattnet. Det kändes konstigt att vara på Omberg i kontorskläder, Omberg för mig är friluftsliv i kängor eller träningskläder. Men så skönt – jag fick ordning på tankarna under promenaden ned mot vattnet.
Miljarder löv i bokskogen. Ibland syntes inte stigarna och spängerna alls.
Tassade försiktigt i mina fina silvriga skor. Saknade kängorna. Eftersom det var min sista dag på jobbet i Linköping den här dagen kände jag mig nästan ledig redan på morgonen och valde blå jeans. Annars jobbar jag ju alltid i svarta.
Cykelsuget infann sig just precis hela tiden. Tänk att fara nedför den här backen så fort att löven yr? Åh.
Vättern. Alltid, alltid vacker.
Jag plockade några bokollon. Funderar på om jag kan plantera dem hemma vid torpet, det vore liksom fint att ha en bok sådd med frö från Omberg där.
Därnere ligger Stocklycke hamn, där vi badade i somras efter långpass på MTB på berget.
