Den första crossvurpan

Nu är den gjord, den första crossvurpan. Tror jag iallafall, men jag kan verkligen inte dra mig till minnes att jag cross-vurpat tidigare, crossen har ju inte hunnit gå många mil. Hursomhelst – undertecknad skulle upp för en liten men brant backe på Wåffelcrossbanan i Jönköping. Lätt som en plätt, sådana där backar är ju min grej, jag är grymmeligrym på att ta mig uppför grejer. Eller inte – det var ju lite slirigt och där monkeybajken skulle gjort ett förträffligt jobb slirade det tunna lilla slickscrossdäcket runt och jag lyckades inte klicka ur och ramlade rakt ned i spenaten. Fick tillochmed lite jord på benvärmaren, det har väl inte hänt på hela säsongen att en blev skitig av att ramla?

Lite skit har dock ingen dött av, tvärtom, vi gillar ju att skita ned oss – eller hur? Det blev ett gäng varv på banan och en riktig trevlig crosskväll med Tessan och Mikael. Vi rundade av med lite teknikträning som förstås resulterade i blåmärken på insidan av låret – herregud så tricksigt det ska vara att ta sig upp på hojen på ett crossigt vis.

Hursomhelst – efter den där knasiga vurpan funderar jag på en grej. Ska jag ha nya crossdäck? Jag behöver ju dubbisar till den, det är ju inget snack om det eftersom jag ska cykla helt galet mycket vinterdistans med den, men en uppsättning lite greppigare däck utan dubb? Materiella i-landsproblem, jag kanske får ta och klara mig på det som sitter tills de är utslitna faktiskt, om nu crossen ska vara min kravlösa grej. Vad tror ni?