En annan typ av vintercykling

Jaha, vintern kom av sig. Vi fick några härliga veckor i början av november då snön låg på backen och minusgraderna nöp till litegrann i kinderna. Jag älskade varenda sekund även om jag misstänkte att det skulle bli som det är just nu. Det har töat bort och det är plusgrader. Häromdagen tillochmed tio plusgrader. Jag tittar längtansfullt på mina vinterspecifika plagg i garderoben och drar på mig vad som nästan känns som sommarklädsel.

Vi pratar vintercykling och tänker på vita vägar och dubbdäck, vi tänker på frost i flätor och mustascher, vi tänker på ylleunderställ och på våra knep att hålla fötterna varma i minusgrader, men hey – det jag pysslade med i går kväll är minsann också vintercykling. Bara en mindre glamorös typ. Mitt novemberpass bjöd på plusgrader. Barmark. Ett och annat regnstänk. Det var crossen och jag och den lilla världen som ryms i ljuskäglan från lampan i några timmar. Hade tänkt tre timmar men strax efter två timmar flög min baklykta i backen och gick sönder så jag bestämde mig för att köra hemåt, och fick ihop två och en halv timmes solodistans på små asfalts- & grusvägar och var go’ och glad när jag kom hem. Vintercykling det också.