Alltså. Jag har lika delar ångest och panik över en sak som jag knäppt nog tycker är jobbig för det känns som att det inte alls stämmer in på den jag vill vara. Inte det minsta. Men jag har problem med det, stora problem med det och jag har lite svårt att ta tag i det.
Jag sitter stilla. Massor med stilla. Och jag trivs inte alls med det, inte på något vis, och jag vet att jag skulle må bättre om jag fick till mer vardagsmotion. Att träna mycket är en sak, men att sitta timme efter timme däremellan – det är ohälsosamt på riktigt och jag tror inte långa distanspass väger upp det.
Ska jag till jobbet går jag upp om morgonen, gör en kaffe, sätter mig i bilen och sedan sitter jag på kontoret hela dagen. Kanske står i bästa fall. Ibland kommer jag iväg på ett lunchlöp eller en kortis till gymmet.
Ska jag jobba hemma går jag upp, nedför trappan och in i köket, gör en kaffe och går några meter till datorn och sedan sitter jag där och liksom är missunsam mot mig själv – tycker att jag ska sitta där även om jag är oproduktiv och inte får något gjort och skulle må bättre av en promenad.
På kvällen efter träning landar jag i sambosoffan. Vi kollar serier och myser. Och det är ju verkligen mysigt och det är något vi behövt så himla mycket under vår kämpiga höst, men det bygger på allt mitt stillasittande ännu mer.
Jag har börjat cykla till och från jobbet, det blir sex mil varje dag jag ska till Jkpg-kontoret och som ett mellanting mellan vardagsmotion och träning. Men det är fortfarande bara kanske en eller två dagar i veckan. I morse kom jag ut på en kort promenad istället för en kaffe vid tiotiden. Kanske en början.
Jag har ett stort behov röra mer på mig i vardagen. Jag mår faktiskt riktigt dåligt av att sitta still mycket och lustigt nog fastnar jag i negativa tankegångar kring det som gör att jag har ännu svårare att ta tag i det.
En grej jag tror fäller mig är mitt sätt att alltid köra allt eller inget. Det är morgonpromenad/träning VARJE morgon eller INTE ALLS. Och är det promenad måste det vara sjukt långt, typ en mil eller inte en endaste meter. Det är svart eller vitt – jag har så svårt för mellanting att jag lägger fälleben på mig själv för ingen vanlig människa morgonpromenerar väl en mil varje morgon?
Åh, nu gäller det att släppa ångesten som stillasittandepaniken genererar och få ordning på detta. Snälla, säg att någon av er känner igen sig, iallafall litegrann?
10 comments
Jag förstår dig! Kan helt räcka upp handen på den skräcken. Det har snurrat en hel del i mitt huvud att jag inte ha ett helt stillasittande jobb. Svårt det där!
Supersvårt – jag har ju ett roligt och kreativt yrke som jag gillar, men det innebär ju massor av skärmtid. Det ultimata vore ju att ha något som är en kombo av att vara lite på språng och fixa och att sitta still framför datorn. Tror du gett dig på en bransch där det finns sådana jobb 😉
Absolut, jag sträcker upp handen på den! Men jag har jobbat mycket med det mentalt senaste åren. För mig funkar det hyfsat bra om jag sätter upp mål för kortare perioder och sedan byter, annars tröttnar jag och lägger av. Är det bara ett par veckor så orkar jag hänga i. Jag har sänkt tröskeln också, massor, så att det verkligen är smågrejor (men som alltid är bättre än inget). Nu i november som exempel så har jag bestämt att jag måste gå ut på lunchen alla kontorsdagar. Allt räknas, 5 eller 30 minuter spelar ingen roll, det ska bara göras. Varje morgon och kväll ska jag antingen hänga/göra skulderbladsaktivering eller göra armhävningar när jag borstar tänderna.
Du är smart! Ska försöka inspireras lite av ditt tänk!
Instämmer i det du skriver. Du sätter verkligen ord på de tankarna jag bär på med. Jobbar på få in mera vardags motion genom att stå och jobba minst 3h varje dag. Även det lite motion genom kliva av tåget en station tidigare och få 2-3 km promenad på morgonen.
Smart att kliva av tåget tidigare! Jag kanske ska parkera längre bort från jobbet? 🙂
Jag!!! Men jag förstår inte vad lösningen kan vara, för även om jag gillar/väljer att sitta ner kommer de där negativa/jobbiga tankarna och kroppen mår heller inte bra av det, speciellt inte ryggen. Jag skulle också vilja få in mer promenader men jag är också “allt-eller-inget”, och att stå upp försöker jag göra men samtidigt är det svårt att få till det i vissa sammanhang. Jag tror som du att dagens träningspass inte väger upp allt stillasittande, tyvärr.
Ja jisses, ryggen alltså, känner igen det – den gillar inte att sitta stilla. Det där med att vara allt eller inget ställer till det. Undrar om man kan bli allt eller hälften? 🙂
Jag hade klassiskt kontorsjobb förr och då var det precis så, stilla stilla stilla. Men sedan jag bytte jobb rör jag mig större delen av dagen och det känns riktigt bra. Enda kruxet är att jag är så slut på eftermiddagarna att man inte orkar träna 😉
Känner också igen mig. Men har taggat ner lite på sistone, vet inte riktigt varför. Jag står upp i princip jämt på jobbet. Har blivit så efter att jag började igen. Försöker gå till folk istället för att ringa eller maila. Tänker att det inte måste innebära x antal sammanhängande minuter för att räknas.