Det gör inget att det inte går fort när Småland är som vackrast

Mina träningsrundor blir långsammare och långsammare men än så länge har jag styrfart i uppförsbackarna och igår när jag rullade i makligt preggotempo genom vackra byar hemomkring tänkte jag flera gånger att det gör ju ingenting att det går långsamt nu när Småland är som allra vackrast.

Det blommar och doftar, ljumma vindar och sol blandades med stora regndroppar och åskmuller, fluffiga moln varvades med dramatiska. I det där makliga tempot har jag tid att känna blomdoften, tid att titta på söta kalvar (alltså, gulliga djurungar + preggohormoner, typ ohanterbart) och vackra vyer, tid att tänka och ta in allting på ett helt annat sätt.

Var sak har sin tid och fastän jag längtar halvt ihjäl mig efter maxpuls, mjölksyra och utmaningar kan jag ändå njuta av det makliga tempot med en bebis som börjar buffa runt i magen så fort jag stannar till. Jag tror hon gillar att cykla, vårt cykelfrö.

Och just det jag, den där tröjan har ni ju inte sett innan. Det är en gravidcykeltröja som jag köpte begagnad i facebookgruppen Cykelkläder för tjejer av grymma Malin som kör för Cykel City Womens Racing Team. Jag passade på att inviga den igår eftersom magen har gått in i någon megatillväxtfas och behöver space. Den kommer från Sheila Moons maternity-serie och har massa extra tyg för magen, tokigt skönt.