Februari. Plötsligt har januari bara försvunnit och årets andra månad är här. När mörkret fallit hörde vi kattugglan skrika nedanför Kvarnskogen ikväll, ett lite kusligt läte från den mörka skogen – men också ett läte som lovar vår. För någonstans ligger våren på lur när februari gör entré. Förhoppningsvis ligger den på lur med vårvintriga dagar, förhoppningsvis med gnistrande snö och blå himmel och den kittlande känslan i magen när man stannar till på distanspasset för att fixa med något eller ta en paus och faktiskt hör fåglarna kvittra för första gången.
Det blir ljusare. Kvällarna doftar en aning annorlunda. Att ta sig upp ur sängen om lördagsmorgonen för att sätta sig på cykeln och göra sina mil blir lite enklare för säsongen närmar sig fortare och man behöver inte längre gräva lika djupt för att hitta motivation.
Det är februari. Distanstimmarnas vårvintriga månad. Månaden då allting närmar sig, då allting snart händer och då intervallerna svider i benen. Månaden då man liksom nästan har svårt att låta bli att skyltspurta gång efter gång men ändå håller sig i skinnet. Inte formtoppa. Vänta lite till. Cykla sina timmar. Fika sina fikor. Återhämta sig. Bli starkare. Göra sina intervaller. Bli ännu starkare. Februari kommer att gå fort, distanstimmarna tickar in och snart, snart, snart är våren här.
Vad har du för planer för februari? Jag ska vara lite hårdare mot min kropp, den orkar mer nu, den blir starkare hela tiden. Jag ska ta i mer, cykla lite längre och lite hårdare och jag ser fram emot det.
4 comments
Jag borde vara hårdare mot kroppen! Haha!
Men framför allt ska jag vara snällare mot sinnet… <3
Kram M
Hård mot kroppen och ömsint mot sinnet är en himla fin kombo. Kram!!!
jag ska toppa min nästan obefintliga skidform. Njuta av solen har återkommit. Sedan i mars, då ska jag cykla mer, och köra långa våffelturer på skidorna. Jag längtar mars,det är lite starten av våren 🙂
Jag med, i mars åker vi till Öland och där är våren alltid tidigare än här. Snödroppar, krokus och distanspass!!!