Det finaste med helgen i Stockholm var ändå att hänga med familjen. Det finaste med allt hela tiden är att hänga med familjen och att ha dem med mig som support på en sådan här grej är så awesome. Vi bodde på Victoria Towers, precis bredvid hotellet och en hel helg behövde vi inte tänka på matlagning och städning och renovering och fix utan fick massor av tid till mys och prat. Vi träffade goda vänner om kvällen och fnissade åt att vi bröt upp från restaurangen redan vid halv åtta för att dra hem och natta barn, förr hade vi ju suttit och snackat bort halva natten utan problem. Livet alltså – så föränderligt och fint det är att leva det.
Hotell med glasfasad i storstad. Raka motsatsen till vårt Kvarnskogen ute på landet.
Jimmy leker med Lovis nedanför stora scenen.
Jimmy matar Lovis sittandes på golvet i hotellrummet. Funkade lika bra som hemma i barnstolen även om det var lite tricksigare.
Lovis flirtar med tidningstjejerna. Hon älskar prassliga saker. Och röda saker.
Monterhäng hos Stigcyklist.
Sovstund i supervagnen medans Fredrika berättade om sin resa runt jorden på cykel. Som hon berörde, vilken tjej, vilken resa, vilket fint syfte. Vi swishade självklart en slant efteråt.
Depå efter föreläsning.
Men. Finast av allt kanske det ändå var att komma hem. För det är ju det bästa med att åka iväg – alla fina perspektiv, möten och erfarenheter ger så mycket mer när man landar i att man kommer hem till just precis den plats i livet man vill vara på. Hemma på torpet kändes det lugnt, tryggt och extra mysigt efter en helg i storstaden.
1 comment
Fint att läsa. (Och ja, det bästa med att resa är att komma hem!) ?