Att byta startlinje i sista sekund – hjärtat vill ju köra XCO

Jag skulle varit på väg till Stockholm. Hämtat ut en nummerlapp till Lidingöloppet. Peppat och taggat för mitt första Lidingölopp som jag varit anmäld till länge. Och pepp på länge. Hejat på folk jag sett fram emot att träffa. Som bloggkollegorna i She Rides tillexempel. Och massa annat fint folk. Fast jag är inte alls på väg till Stockholm. Jag sitter hemma på torpet med en stor kopp te och myser medans familjen sover.

Just nu måste jag prioritera det enkla. Det nära. Och framförallt det som gör att hjärtat slår trippla lyckovolter och de där lyckliga volterna får jag just nu av rötter, kurvor, stora stenar mitt i vägen, stenkistor och drop. Hjärtat vill köra XCO. Hela själen vill köra XCO. Varenda molekyl i mig längtar efter teknisk stigcykling och fullt mjölsyrapåslag. Jag kände det när vi var i Ulricehamn och rekade bana – jag kände hur hela jag liksom vaknade till liv litegrann. Hjärtat bankade hårt och lyckligt och jag har bestämt mig – jag ska köra deltävling i Västgötacupen på söndag istället för Lidingö MTB på lördag.

Det är inte klokt vad jag gillar stigcykling. Det är inte heller klokt hur tungt det är men det gör ingenting – jag ser så himla mycket fram emot att jobba mig igenom varven med nummerlapp i Ulricehamn till helgen.