Sådär – nu är grundträningen igång. Det känns så skönt. Eller – förresten, gör det det? Jag har ju världens träningsvärk. Fast, jo – det är gött med träningsvärk, jag gillar’t.
Igår stod det styrketräning på schemat och jag fick en smärre chock när den lätta uppsättningen vikter jag lastat på stången för en knäböj var på tok för tung. INTE konstigt dock – jag har inte styrketränat ordentligt sedan innan jag blev gravid med Lovis och behöver faktiskt bygga grund. Det var bara att lasta av och börja från början och fokusera på tekniken.
I morse var det distansdags. Att köra distans med styrkeslitna ben är en klassiker jag faktiskt längtat efter. Dock hände livet och jag kom hem och i säng på tok för sent igår för att det skulle finnas möjlighet att packa en väska och fixa en cykel – det fick bli inomhuscykling istället. Visst – det hade varit magiskt att köra utomhus men har man inte plats för allt meck runtomkring så är ett avklarat pass inne minst lika bra.
Jag är nu trött i benen och nöjd. I morgon vila och den tidiga fågeln får sova en snutt längre innan dagen ska pipa igång. Hur fint som helst!