Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Elna Dahlstrand
Elna Dahlstrand Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
    • Kontakt
    • Jobba med mig
    • Kontakt
    • Cykellycka event & upplevelse
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
1K
4K
719
0
Team She Rides
  • Cykelblogg

Om lagandan och att få vara stark tillsammans.

  • 13 februari, 2019
  • 9 comments
  • 924 views
  • 3 minute read
  • Elna
Total
0
Shares
0
0
0

Det går ganska fort. Jag får jobba hårt. Benen är slitna när vi kör lagtempo efter intervallerna upp till Smålands högsta punkt. Jag vet inte hur lång tid vi har innan vi är tillbaka och blir orolig. Jag kommer att bränna mig. Det går inte. Spiralen av negativa tankar sköljer över mig och jag slås av att det är en evighet sedan jag körde ett lagtempo sist.

Stressnivån är skyhög. Jag kan ju inte. Vad är det för situation jag försatt mig i, det här är ju Sveriges starkaste cykeltjejer – här ska inte jag vara, jag har inte det som krävs. Och jag är osäker på min förmåga, det är ju inte vettigt att köra lagtempo när man är småbarnsmamma med kronisk sömnbrist. Dessutom har jag liksom inte suttit med i en snabb klunga på över två år – jag tänker att jag inte har erfarenheten som krävs.

Jag släpper klungan med laget. Ger upp. Hoppar av mentalt. Andas ut. Slår av på farten. Bestämmer mig för att köra sista biten hem i mitt eget tempo, jag vill inte vara den som gör att resten kör långsamt. Förklarar det för Mattias som istället tycker jag ska ta tag i bilen och åka med upp. Jag törs inte, för i mitt huvud är jag en liten lort till cyklist som borde vetat bättre än att ge sig in i det här galna projektet.

Det är ju bara det att klungan jag just släppt inte är vilken klunga som helst. Det är mitt lag. Mitt team. Och de är inte bara några av Sveriges starkaste mtb-tjejer, de är några av de finaste människorna man kan tänka sig och det är ju de som har bestämt att de vill ha mig och frågat om jag är med. Jag ser dem snacka med följebilen och varandra och så slår de av på tempot med exakt den marginal som krävs för att jag alldeles strax ska komma tillbaka

Jag ligger längst bak och andas och koncentrerar mig. På hjul får man extra kraft tack vare minskat luftmotstånd. Jag vilar. Jag andas. Jag kan ju det här. Jag har ju gjort det i många mil. Jag får pepp och omtanke. Och dessutom gör det ingenting om jag inte är bäst på det här för det är inte meningen att jag ska vara asbra på lagtempo med vinterhoj, jag ska vara asbra på XCO med finhoj.

Det snurrar negativa tankar i mitt huvud och jag försöker allt vad jag kan att mota bort dem, både själv och med pepp från tjejerna. Jag tänker på hur grymt bra jag kan köra stig. Hur mycket min fina alu-cross faktiskt väger jämfört med en tävlingshoj. Att det är när det är hårt och tufft man blir bättre.

Efter ett tag kan jag gå upp och gå med runt och hjälpa till att dra igen. Till en början lite osäker men så oerhört tacksam över att de inte lät mig släppa fastän jag propsade på det. Tacksam ändå att jag försatt mig i situationen, att jag tagit mig an någonting svårt, något som nästan känns omöjligt men som kanske faktiskt kan gå vägen ändå tack vare coach, team och grymma förutsättningar.

Team She Rides levererar redan från första gemensamma vinterpasset och jag är tacksam att få vara en del av ett starkt lag som redan på årets första gemensamma träning var just det där ett lag ska vara. Starka tillsammans.

16
Total
0
Shares
Share 0
Tweet 0
Pin it 0
Elna

Elna Dahlstrand delar med sig av cykellycka, mjölksyra och äventyr på en av Sveriges största cykelbloggar. Hon bor i en liten by strax utanför Huskvarna och cyklar både i skog och på landsväg. Hon tävlar gärna på MTB och älskar utmaningarna lika mycket som naturupplevelserna och brinner för att inspirera fler att upptäcka cykel.

Previous Article
Team She Rides Mattias Reck
  • Cykelblogg

Rule #9 + Reckintervaller med Team She Rides

  • 12 februari, 2019
  • Elna
LÄS MER
Next Article
Konferens på Hooks Herrgård
  • Cykelblogg

Om allt mellan mens och prioriterade tävlingar

  • 17 februari, 2019
  • Elna
LÄS MER
Du kanske också gillar
LÄS MER
  • Cykelblogg

Cykellycka. Så mycket cykellycka.

  • 6 februari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Cykelblogg

Vabruary early bird: isjakt med Lovis

  • 27 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Cykelblogg

Hurra för fyrtio poddar och tre år

  • 25 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Cykelblogg

Inomhustimmarna

  • 21 januari, 2021
  • Elna
LÄS MER
  • Cykelblogg

Trainerns trygga gungande

  • 11 januari, 2021
  • Elna
Pusselpass vinterdistans
LÄS MER
  • Cykelblogg

Pusselpass i vintermörker

  • 4 januari, 2021
  • Elna
Wattmätare InPeak Nordic
LÄS MER
  • Cykelblogg
  • Elna testar

Träningsglädje: cykelcross + wattmätare

  • 17 december, 2020
  • Elna
LÄS MER
  • Cykelblogg

Magic index zero

  • 12 december, 2020
  • Elna
9 comments
  1. Jessica skriver:
    13 februari, 2019 kl. 13:48

    Du är en av de starkaste och bästa cyklisterna jag vet och så himla stolt över att vara din team mate! Om möjligt ännu stoltare att coacha dig och se dig utvecklas ❤️❤️❤️

    Svara
  2. Elna skriver:
    13 februari, 2019 kl. 13:59

    ❤️❤️❤️

    Svara
  3. www.traningsgladje.se skriver:
    13 februari, 2019 kl. 14:46

    så fint beskrivet

    Svara
    1. Elna skriver:
      13 februari, 2019 kl. 15:14

      Tack <3

      Svara
  4. BrittMarie skriver:
    14 februari, 2019 kl. 10:00

    Så roligt, Elna! Jag är stolt och glad för din skull, att du får göra det här! >3

    Svara
  5. Karin skriver:
    14 februari, 2019 kl. 10:15

    Wow, vilken text! Och vilket lag!

    Svara
  6. Anonym skriver:
    14 februari, 2019 kl. 10:51

    Det är väl så det ska vara i ett team, laget före jaget, tänker jag. Grymt av dig att inte ge upp.
    Har tagit med mig ett mantra som jag fick av Daniel Tynell för några år sedan som han tog till när han tvivlade på sig själv och sin skidåkning: ” jag älskar det här ,det är det bästa jag vet”. Även om jag bara är en glad till åren kommen cykelmotionär plockar jag fram det där uttrycket och matar mig själv om och om igen med att jag älskar cyklandet även om regnet vräker ner ,motvinden kommer from hell( som på Öland:) ) och jag inte riktigt orkar.
    Sömnbrist som småbarnsförälder kan få vem som helst att krokna.
    Dom har ju valt dig att ingå i teamet ,klart du platsar.
    Stort lycka till i framtiden <3

    Svara
  7. Sara Borg skriver:
    14 februari, 2019 kl. 12:37

    Gåshud. Jag började faan lipa av att läsa det här. Så himla fint ❤️❤️❤️

    Svara
  8. Cecilia Anjou skriver:
    14 februari, 2019 kl. 18:57

    Grymt bra ? Jag är lite långt bakom dig.. . Jag älskar att cykla ? både racercykel ? och Mountainbike ? i skogen, på asfalt till och från jobbet (2 mil enkel väg ). Jag har blivit frisk från utmattning och hittat något som får min rastlöshet att försvinna. Jag bara Älskar att cykla har cyklat tjejvättern en gång och hade mycket energi kvar när jag kom i mål på 3,38. Jag har cyklat från Mölndal till Varberg tillsammans med fyra starka och fantastiska tjejer som lärde mig lite om att cykla ? i klunga. Men jag har inte vågat, kommit så långt så att jag gått med i någon cykelklubb ..
    Cyklar nästan bara själv och älskar det ❤??? är nog ofta osäker på min förmåga i förhållande till andras. …

    Jag skulle nog behöva någon som drog i mig och mitt cykelsällskap …

    Mvh Cissi Anjou från Lödöse

    Svara

Kommentera gärna, då blir jag glad! Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Elna Dahlstrand
  • Boka MTB-guide/coach
  • Cykellycka webbshop
  • Kontakt/PR
  • Cykelpodd
  • Tips & tricks
Cykellycka, mjölksyra & äventyr

Input your search keywords and press Enter.