Breaking news: livspusslet är ett hittepå.

Livspusslet är ett hittepå

När jag satte min namntecking på ett kontrakt för sex månaders provanställning i höstas kastade jag mig inte bara in i det omvälvande livet som elitsatsande småbarnsmamma med anställning – jag började även ett intensivt livspusslande. För livspusslet – det har en ju hört om till förbannelse och såklart hade jag bestämt mig för att lägga ett perfekt pussel. Perfekt.

Jag tyckte till en början att jag minsann verkade lägga pusslet fint med morgonträning, lunchlådor och ett gäng mammalediga dagar varje vecka. Fast någonting skavde. Någon pusselbit liksom ställde till det mer än den ville läggas, den såg ut att passa in men det gick ändå inte.

Lovis och Elna

Ännu värre blev det efter nyår och några veckors ljuvlig ledighet när både jag och Jimmy plötsligt skulle jobba och Lovis skulle gå på förskolan. Pusslet kändes plötsligt som någon form av tiotusenmiljonerbitars pussel som aldrig skulle gå att lägga. Jag mådde inte alls bra, omställningen var oerhörd och stresspåslaget extremt stort.

Jag skrev det här inlägget och fick många kloka råd från mina kära läsare. Varenda ett av dem oerhört värdefullt för mig – och eftersom ni lämnade dem som en kommentar på inlägget även för andra, det är det finaste med kommentarer inne på bloggen, det ligger kvar och är både mig och andra läsare till nytta.

Och så läste jag ett inlägg som Linda Tufvesson skrivit på sin blogg på Långloppscupens webbplats. Om hur hon vägrade kalla sitt liv för ett pussel. Hon satte kloka ord på exakt vad det var som gjorde att allt kändes så in i bängen skavigt och obekvämt och jag tog alla de där bitarna jag trodde att jag fått tag i och förtvivlat försökt passa ihop, jag tog dem och slängde dem åt fanders en gång för alla.

För vet du vad? Något livspussel finns ju inte. Jag lånar kloka Lindas ord:

“Det finns inget livspussel. Bara ordet får det att krypa i kroppen på mig. Överallt läser jag om hur jag skall få ihop mitt livspussel. Få ihop träningen trots ”livspusslet”. Jag bli så trött. Livet är inget pussel med 1000 bitar som skall ligga på ett visst sätt. “

Linda Tufvesson, Långloppscupens bloggare

Lättnaden jag kände med insikten var väldigt stor. Ett pussel går att lägga. Ett pussel har bitar som passar ihop och om man skulle slarva bort eller ta sönder en går det att såga ut en ny. Ett pussel är någonting där varje bit har sin plats och en självklar lösning. En lösning, en enda. Så långt från mitt liv just nu som man kan komma och också så långt från det liv jag vill leva som man kan tänka sig.

Mitt liv är inget pussel. Mitt liv är en fantastisk one-time-show fullt av priviligerade möjligheter och underbara människor och en underbar liten familj som bas. Mitt liv är jag – en himla massa olika grejer, människor och aktiviteter. Olika prioriteringar. Känslor. Utmaningar. Motgångar och medgångar. Massor med delar ska ska få finnas med på olika vis, och delar jag inte alls vill ha.

Jag har snart arbetat i sex månader nu och ett nytt kontrakt ligger och väntar på en påskrift. Jag har lärt mig galet mycket om mig själv och om livet och det har varit oerhört omvälvande och utvecklande. Och fascinerande – man klarar att vara kreativ utan sömn, det går att följa träningsscheman till punkt och pricka om man vill och man överlever även om man inte hinner fixa vare sig inbox eller tvättkorg zero.

Det finns inget livspussel

Den här insikten – att det inte finns något pussel, att ingenting kommer att passa ihop perfekt – den har gjort mig gott. Riktigt gott. Tack till er. Tack till Linda. Tack till alla fina delar i livet och tacksamhet över att allt jag vill ha finns här även om det emellanåt är rörigt, för jag har det hellre rörigt än perfekt.

35
  1. Du magiska människa ❤️ Jag har varit mamma i snart 13 år och cyklist och ligger hästlängder ifrån dina livs instinkter, är så glad att få följa dig och känna att jag är på väg iallafall 😉😍😂

  2. Tack vännen! Tänk vad tråkigt med ett pussel egentligen. Så förutsägbart! Bättre då med livet, upp och ner, fram och tillbaka, tid för allting och ingenting. Det viktigaste är att vi lever här och nu varje dag. Kram

  3. Jag tycker det är intressant med ord. Kärlek. Pussel. Feminism. Kuk. Natur. Ord. Ord som har olika betydelse i människors hjärnor. Jag gillar ordet pussel men har alltid tänkt att det finns många miljoner pussel. Vissa är lik varandra, andra inte alls. Men inget pussel mår bra av att man tar hammaren och bankar ner en bit där den inte riktigt passar. Men ibland passar en bit som inte alls ser ut att passa jättebra och ibland tvärtom. Det härliga med människopussel (kul att autocorrekt ville ändra till människopsyket) är att du bestämmer vilka bitar som ska in och det faktiskt går att ta hjälp och fila lite i kanterna för att man ska få en regnbåge i sitt pussel.
    Lite så tänker jag när jag står i köket och väntar på att kaffet ska bli klart.
    Lycka till med att pussla eller kasta upp och iväg alla bitar – vilket du vill. Så kul att du delar med dig av livet i stort och smått – i min hjärna inspirerar det 😍 Ha bästa veckan. Stor kram!

  4. Nej, fy så dåligt det blir när man försöker banka bitar på plats med hammare – precis det höll jag på med. Tycker om hur du tänker och det gör mig så in i bängen glad att du tog dig tid att kommentera <3

  5. Gud vilket bra inlägg, du är så klok! 🙂 Jag har aldrig tänkt så (och har heller inte barn med livspusslet som tillkommer), men hell no, jag håller med dig – jag vägrar tänka att varje sak bara har en lösning!

Kommentera gärna, då blir jag glad!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Du gillar säkert också