En mammas ensamma pannbensbyggande

Att träna med andra är någonting jag verkligen älskar. Älskar. Jag tar i mer. Jag utmanar mig mer. Skrattar mer. Kopplar bort på ett annat vis. Men – som tränande småbarnsmamma blir det oftast ensamt pannbensbyggande.

Att träna med andra kräver plötsligt en annan logistik och planering – för i allt jag gör, alltid och villkorslöst, kommer jag att prioritera mitt älskade barn och min familj först och det har varit en stor förändring för mig att gå från spontantränande till superplanerande. Från att anpassa allt så att det passar mig till att anpassa mig i precis allt.

Det är så himla många grejer som ska klaffa att just träningsdejterna med andra ofta får stryka med fastän jag längtar så oerhört mycket efter dem. Jimmy och jag ska synka och om jag vill träna när han har egentid bokad måste jag fixa barnvakt och då ska tid passas med barnvakt, och så ska sovstunder och matstunder tajmas.

Därtill ska plötsliga infall av separationsångest och mammighet inkluderas i planeringen – ibland kan man liksom inte bara dra iväg som planerat, man måste kramas en lång stund, klappa om barn och klappa om barnets gosedjur och rodda med något annat oväntat. Mysigt ändå – men rätt hopplöst för den som står och väntar på att man ska dyka upp.

Så. Träningen numer blir oftast ett ensamt pannbensbyggande eftersom det är enklast att få in i vardagen. Jag är en sliten småbarnsmorsa med kroniskt minus på sömnkontot som sparar lite energi på att inte planera träningsdejter och sticker iväg när det passar. Långa och ensamma distanspass i snömodd, korta och intensiva intervallpass i vårprassligt gräs. Ensamt ibland. Egentid ibland. Inte samma sak faktiskt.

Här kommer min coach in i bilden som en allra bästa träningskompis. Jessica kollar av med mig om söndagskvällen hur jag tror att min vecka ska bli och så tricksar hon ihop en träning som utmanar mig men som lämnar utrymme. Som gör att jag blir bättre än mig själv men ändå orkar med att återhämta mig på mina villkor. Fredagar blir det sällan träning, det funkar dåligt med cykelträning och mammaledig dag. Och så får hon hålla fingrarna i styr för det mesta och bara planera in en dags träning om helgen – så jag får en dag att göra det jag vill och Jimmy en dag att göra det han vill och ändå får vi tid till familjehäng.

Min träning planeras genom Guided Heroes och coach Jessica laddar in mitt upplägg med kommentarer och instruktioner i appen Today’s plan och den synkar jag med min cykeldator från Wahoo. Så himla smidigt – jag startar den och väljer dagens träning och får alla intervaller in i datorn.

Ibland händer det mitt i ensamma pannbensbyggande timmar att det inte funkar. Det har hänt flera gånger att jag hört av mig mitt i pass med en förtvivlad känsla av att det inte går och fått pepp och nytt tänk. Guld värt att få feedback och pepp fastän det inte är träningskompisar med på passet. Och att få pepp efteråt – jag uppskattar att min coach verkligen försöker sätta sig in i hur det här småbarnslivet är och under vintern skapat ett upplägg med mina förutsättningar som bas som gjort mig till en bättre cyklist.