Tjejläger & föreläsning på Isaberg

Det finns en sak som jag tycker är extra fin på många vis och det är det här med att se andra utvecklas, utmana sig och lära sig nya saker och det fick jag göra i lördags. Jag var med på Isabergs teknikläger för tjejer och fick se hur samma tjejer som försiktigt provade hur fram- och bakbroms fungerade på morgonen några timmar senare hoppade och droppade med sina cyklar. Snacka om cykellycka.

Jag fick vara med tjejerna och cykla precis hela dagen. Vi drog igång klockan nio på morgonen och körde tre teknikpass innan lunch. Förmiddgen innehöll grundläggande teknik med allt från balans, backar, att stanna och cykla vidare utan att sätta ned fötterna, attackpostion, tyngdpunkt till hur man håller i styret, kurvteknik och nedförskörning stod på schemat och jag cirkulerade mellan grupperna. Så kul och jag var så imponerad av Isabergs fantastiska team av coacher, vilket gäng – så grymma på att lära ut.

Efter lunch applicerades nyvunna teknikkunskaper i skarpt läge. Tjejerna fick analysera spårval på stig, testa olika vägval över rötter och stenar, köra tekniska uppförsbackar och nedförsbackar och träna hopp och dropp. Faktiskt tog även jag tag i ett hjärnspöke som jagat mig ända sedan jag blev mamma – jag slutade hoppa med cykel när jag väntade Lovis och har inte vågat lita på att jag kan förrän nu.

Jag gjorde som jag ofta gör när jag är rädd för något – jag kör tätt bakom någon som kan, en av lägrets deltagare, grymma Katja från Linköping körde de större hoppen precis framför mig så jag kunde lägga mig precis efter och göra exakt det hon gjorde. Det gick. Jag spänner mig och behöver mjuka upp armar och ben lite i landningen men alltså, jag hoppar igen. Tänk att jag också fick lära mig något på lägret.

På kvällen hade jag den stora äran att få föreläsa. Jag berättade min fina story om hur det kom sig att jag började cykla och hur cykel har blivit min röda tråd genom livet, och varje gång jag gör det undrar jag faktiskt stilla för mig själv om jag ens levt idag om det inte vore för cykel. Magiskt ändå. Och en ständig påminnelse till mig själv om att ingenting är omöjligt och till andra att alla kan förändra och förbättra, alla kan hitta sin grej och ta den till hjälp när livet krisar.

TACK Isaberg för att jag fick komma och vara med er på läger och grattis till alla er som investerat i en helg för att bli bättre på att cykla – det är inte klokt vilka fina framsteg ni gjorde och det är inte klokt vad kul det var att cykla med er.

Vet ni, jag funderar faktiskt på att boka in en omgång coachning steg 2 på Isaberg för att bli bättre på saker jag behöver bli bättre på, man behöver ju alltid öva. Och, till hösten är jag bokad på Isabergs-läger igen, den gången med både damer och herrar och jag är så pepp på det.