Yellow VAB

Då var det VAB-dags igen och vi är nu officiellt våra vänners skräckexempel på hur en första termin på förskolan kan vara. Jag känner mig så ledsen för Lovis skull, alla dessa förkylningar och febersjukor och lilla hostan om nätterna – det sliter på en liten. Förkylningsastma dessutom enligt läkaren vi träffade sist och nu inhalerar vi varje morgon och kväll i hopp om att hon ska sluta hosta om nätterna, sova ordentligt och växa bättre.

Jag känner mig också lite besviken för egen skull även om det är sekundärt. Jag åker ju på allt hon släpar hem, jag blir inte alltid lika sjuk men jag får känningar av det mesta medans Jimmy inte får något. Stor skillnad på att vara förisförälder med normalt immunsystem och att ha ett nedsatt som jag har.

I går och idag blir det vila för mig eftersom Lovis senaste satt sig i mina luftrör också. Med lite tur kan jag tävla på söndag som tänkt och i förrgår kunde jag i alla fall köra ett riktigt vackert vab-pass på crossen med Lovis på rulle.

Vi tog gamla banvallen mellan Ölmstad och Skärstad och cyklade ut till allt det gula i Jönköpings Toscana. Hon började med att sitta i vagnen och läsa högt ur Linneas årstider, sedan sov hon en stund och när hon vaknade sjöng vi blinka lilla tills hon tröttnade och då mutade jag henna med Bolibompa-appen tills vi var hemma. Vackra, långsamma och kilo-tunga mil i benen blev det – och som alltid så himla mycket frihetskänsla att kunna cykla med henne på rulle.