Hipp, hipp, hurra för tio år med bloggen!

Ja må du leva käraste min blogg – idag är det på dagen tio fantastiska år sedan jag skrev det första inlägget. Tänk, tio år. TIO ÅR! Tio år med cykellycka, mjölksyra och äventyr. Tio år av tävlande, utmaningar och lärdomar. Skratt och tårar. Vänskap och kunskap. Vilken underbar resa det varit!

Har jag berättat om när jag började blogga? Det var ju som så att jag kärat ned mig alldeles i MTB men jag hade ingen att surra cykel med. Ingen som ville höra på allt nyförälskat MTB-prat, ingen som ville veta hur härligt eller miserabelt det hade varit att vara ute och träna. Ingen som brydde sig om ifall stigen var blött eller torr eller hur nervös jag var inför ett lopp eller hur stolt jag kände mig efteråt. Jag kände mig rätt ensam. Jag hade ett par bloggprojekt bakom mig – jag skrev abstinensbloggen när jag slutade snusa, vi hade en blogg i studentkorridoren jag bodde i, vi fick göra en blogg i en kurs på universitetet och så skrev jag en blogg om att driva företag på en näringslivssajt och inspirerad av Henrik Öijer (den enda blogg jag läste då och en blogg jag fortfarande läser) startade jag en egen blogg.

Tänk vilken tur att jag gjorde det. Att blogga har skapat så himla mycket erfarenheter, uppdrag och kontaktytor. Det har gett mig möjligheten att arbeta med coola varumärken och uppleva fantastiska saker. Det har blivit en plattform där jag kan inspirera dig och där du kan inspirera mig. Bloggen är en digital plats där en sak lett till en annan på ett riktigt häftigt sätt. Ett riktigt fint exempel är vänskapen med Helena Enqvist – henne hade jag aldrig lärt känna om vi inte börjat följa varandras bloggar.

När jag började skriva var det trendigt hos livstilsbloggare att ha ett catchigt namn på sin blogg. Jag lyckades väl inget vidare med det när jag döpte min blogg till Formcykel – tanken var att det skulle handla om form på olika vis och att formen som allting annat går i cykler, vilket i sin tur spelade an på cykling. Äsch. Jag trivdes aldrig riktigt med och det kändes rackarns bra när jag bytte till mitt eget namn.

De första fem åren gick bloggen runt på mobilbilder blandat med lite bilder som vänner hjälpte mig med, Eskil Laago tog många fina åt mig. Jag hade ingen bra kamera men det funkade bra ändå – dessvärre försvann alla bilderna tagna innan 2015 i en migrering till en portal där jag låg ett kort tag. Healthy living hette den och jag kände mig aldrig helt hemma där och det jag lärt mig av att två snabba portalförsök är att jag bloggar bäst på egen hand. Dessutom fick jag ett släng av hybris och gjorde som de stora livsstilsbloggarna tenderade att göra då – struntade fullständigt i att svara på kommentarer. Såklart tappade jag en del av mina mest engagerade läsare i det tilltaget – men det är ju också en del av den här resan – jag har lärt mig så himla mycket om mig själv och om andra och om att arbeta digitalt. All analytics-data försvann också i den där migreringen till portalen – så jag har bara siffror från december 2015 när jag flyttade därifrån till den domänen jag ligger på nu. För den som gillar siffror kommer lite godis från google analytics här, från december 2015 till i dag:

• Antal sidvisningar: 1 115 160
• Unika besökare: 223 149
• Manliga besökare: 53,6%
• Kvinnliga besökare: 46,4% (kvinnliga läsare ökade rejält när jag blev gravid!)
• Största ålderskategori: 35-44 år (32%) 45-54 år (26%) 25-34 år (24%)
• Topp tre geografiska områden i Sverige: Stockholm (25%) Västra Götaland (16%) Jönköping (15%)
• Mest länktrafik genom åren kommer från: Facebook, Henrik Öijer & Helena Enqvist (TACK!)
• Populäraste inlägget är “Att köpa MTB” som lästs 33 363 gånger

Det lossnade ordentligt för bloggen när jag träffade Jimmy och flyttade till Huskvarna och det var ju även i den vevan jag fick till mitt fantastiska samarbete med Sportson i Jönköping. Jag fick höra att de var lite intresserade av det jag gjorde och jag var extremt nervös när jag till slut vågade mig in i butiken för att kolla läget. Det har gått sex modeller av Scotthojar sedan dess och jag är så tacksam att ha dem som bloggpartner.

Jag tycker väldigt mycket om min blogg. Att skriva är absolut livsnödvändigt för mig och att ha ett ställe där jag skriver precis vad jag vill är liksom frihet. Dessutom är bloggen viktig för mig för det är den kanal jag äger och bestämmer över själv. Facebook och instagram ändrar sina algoritmer och sitt utseende som de vill – här är det jag som är boss. Ja – och du förstås – för jag vill ju att du ska läsa och det gör du ju bara om du tycker att det är intressant.

Vet du – jag funderar på att ställa till med tio-års-kalas. Visst vore det kul? Först skulle vi cykla mountainbike på några av mina hemmastigar och sedan äta massa god mat och fira tio fantastiska år och ta sikte mot tio nya. Skulle du vilja komma?