Jobb-brief: Hur mycket av dina stigar hinner vi cykla på en dag?

Jag fick ett mejl i våras. Ett mejl från en tjej jag bytt några ord med i klungan på Cykelvasan 2019. Ett långt och roligt mejl med rubriken “Ett onödigt långt mejl för en kort fråga”. Den korta frågan fick ett brutalt ärligt svar från mig och det ena mejlet ledde till det andra och Maria som skapade mejltråden bokade in en mega-guidning på mina stigar. Planen var att hon skulle komma hit cykla Grännaberget, Vista, IKHP och Hallby – allt på en och samma dag. Om vi cyklar, äter, cyklar, äter, cyklar och äter så går det tänkte vi.

Sedan kom det en pandemi i vägen och vid tiden för det datum vi hade satt avråddes resor inom landet. Maria bor i Skåne och det blev helt enkelt inga småländska stigar om våren. Vi fick boka om och satsade på en septemberdag som levererade perfekt cykelväder.

Vi började på förmiddagen i ett soligt Gränna. Vi körde flowbana och handbyggd stig, vi körde den vackraste stigen i hela Småland, den som går längs med Grännabergets kant, vi körde till Tegnertornet och vi kombinerade teknikträning med uppförsbackar och att stanna och njuta av milsvid utsikt. Cykelmagi. Eller nej. Cykellycka, massor av cykellycka!

Efter en fika i Gränna stack vi till Vista och nötte vidare på kurvtekniken och jag fick testa om min form höll för det jag tycker är allra viktigast. Ni som lyssnar på podden vet att mitt största och viktigaste träningsvarför är att vara i så god form att jag kan peppa andra att ta i och göra sitt allra, allra bästa.

Efter ett varv för att Maria skulle få reka allt spännande som händer på Vistabanan tog jag täten för att hon skulle få åka sin maxfart på min rulle. Maria är en grymt stark cyklist med bra långloppstider på meritlistan så det blev en utmaning för mig att ligga snäppet framför och samtidigt hojta all pepp i världen bakåt men det höll, jag fixade det. Och Maria körde ett grymt snabbt varv på banan – och sådär höll hon på hela dagen, hon blev bättre och bättre och bättre. Jag hade något så in i bängen kul – det här med att coacha alltså, jag älskar det.

När vi kände oss klara med alla roliga stigar på Vista bestämde vi oss för Hallby. Jag skojade lite om att jag brukar tajma mina dåliga dagar med Hallby såpass att jag i smyg kallar det för Hell-by. Sånt där ska man ju inte skoja om förstås, men det tänkte jag inte på förrän en stund senare.

Vi började med att köra Hallbys övningsdrop. testa Hallbys röda slinga. Den är en mil lång och tekniskt snäll men med en hel del backar åt båda hållen och Maria tyckte den påminde lite om stigarna i Genarp. Vi snack-cyklade oss igenom slingan, kapade en bit på slutet och bestämde oss för att rulla ett varv på svarta banan för att kolla in hur en tävlingsbana på ett XCO-lopp kan vara.

Det här var en av mina bästa cykeldagar på länge. Minus en dum vurpa på slutet var det så oerhört roligt, jag njöt av den här dagen så himla mycket. Tänk, jag har sett den här sporten växa och jag har vuxit med den och nu får jag vara vara med och hjälpa andra att utvecklas och uppleva, jag är så oerhört glad och tacksam för det.

Att utmana sig på det här viset och cykla flera banor på samma dag – visst måste jag väl paketera det så att fler får möjlighet, erkänn att du blir sugen?