Jag lämnade Lovis på förskolan strax innan åtta i går. Hon slängde sig i famnen på en av sina fröknar och jag kände mig så glad över att hon trivs något så in i bängen bra på sitt nya föris. Jag fick en kaffe och en pratstund på väg därifrån, församlingens pastor och teologistudent hade fixat så alla föräldrar bjöds på en liten extra bra start på sin dag. Lovis går på en privat förskola i byn Allianskyrka – då får man kaffe och pastor på köpet, det är så det funkar på landet och det är minsann himla trevligt ändå.
Hemma blev det några timmar framför datorn. Skrev ett blogginlägg, filade på några paketeringar, prokastrinerade administration, funderade över en bra idé jag har och vem som kan hjälpa mig att ta tag i den och sedan åt jag helgens smarriga leftovers till lunch. Lamm från Lupiners gård några kilometer från oss – det blev över från vår söndagsmiddag och det satt lyxigt en vanlig tisdag.
Efter lunch lastade jag hojen på taket på vår V70 och styrde mot Omberg. Klantade mig något så kopiöst när jag skulle lasta att jag ramlade och fick cykeln på mig och tänkte att det var tur ingen såg något för det måste sett för tokigt ut. Cykeln klarade sig, bilen klarade sig, jag fick lite blåmärken.
På Omberg mötte jag Åsa & Thomas som hade bokat in en privat guidning via Woods & Water. Det var ett lite ovanligt upplägg – det var de som bestämde rutten och visade mig sina bästa stigar. Paret driver gården som ligger alldeles vid Alvastra och det är deras åkrar som hänförde mig med sin vallmoprakt i somras. Inte konstigt att vallmon trivs där – gården är ekologisk. Thomas har bott där sedan han var barn och de kan varenda vrå av Omberg utan och innantill.
Vi cyklade deras favoritstigar och kollade lite på hur de kan göra för att köra dem ännu bättre, säkrare och snabbare. Vi snackade bromsteknik, att parkera sin beslutsamhet längst upp i en brant backe och inte ge upp förrän man är där, kurvteknik och hur man tar sig över enkla hinder i skogen. Så kul.
Efter några timmars coachning skarvade jag på lite för att få ihop tiden jag skulle ha enligt Aktivitus och Emmas planering. Kroppen känns fortfarande lite sisådär men det är okej. Jag har ätit och sovit mycket bättre än på länge den senaste veckan och sådant läker och lagar trötta cyklister på ett bra vis. Till helgen blir det Vista Mountain – och jag vet att jag inte kommer ha den minsta chans att hålla samma fart som de andra tjejerna men jag kommer att ha kul och det är det allra viktigaste.
Jag kom alldeles lagom i tid för att få några gosiga Lovis-kramar innan nattning. Sedan blev det yoga och kvällsmackor och jag kunde summera en alldeles fantastiskt bra jäkla tisdag.
