Om mammakraften

När Lovis leker superhjälte väljer hon vilken superkraft hon ska ha. Reglerna är enkla: man kan ha en kraft, en enda. Och sedan maxar man sin valda man virvlar runt i superhjältecape och superhjältar sig.

Det kan variera lite vilken kraft som är favoriten är men ganska ofta väljer hon mammakraft. Det värmer hjärtat – att hon ser att mammakraften är en kraft utan dess like. Inget är så starkt som mammakraft. Inget är så uthålligt, beslutsamt och unikt som mammakraft. Ingenting är heller så skört, personligt och så ständigt ifrågasatt som mammakraften. Jag funderade på det där igår när jag varvade ned efter att ha laddat upp min mammakraft på trainern.

Min mammakraft är bara min och det är bara jag som vet hur jag laddar upp den, det är bara jag som vet hur jag ska göra för att orka vara superhjälte. Det är bara jag som vet vad som krävs för att min mammakraft ska räcka hela vägen, precis som det bara är du som vet hur din mammakraft fungerar. Mammakraft kan gå genom eld och vatten, mammakraft kan springa till världens ände, mammakraft kan flyga fram över glödande kol men den behöver bränsle.

Jag behöver en kropp som är i relativt god form. Jag behöver träning, rutiner och struktur. Jag behöver konditionsidrottens endorfiner och adrenalinpåslag, jag behöver vara utomhus och jag behöver bra mat. Jag laddar min mammakraft med samma saker som jag rehabiliterar mitt bagage med, som jag hanterar mina bokstäver med, som jag använder för att orka arbeta kreativt – min mammakraft laddar jag med samma saker som jag laddar min identitet med. En del saker får jag slita lite mer för att få ihop än jag tror andra med men en del saker har jag lite mer gratis – så det jämnar nog ut sig, men det är skit samma för mammakrafter ska inte jämföras.

Min mammakraft är helt annorlunda än din. Det jag behöver är säkert något helt annat än det du behöver. Därför måste vi också tänka oss för en aning – döm aldrig en annan mamma för att hon tycker att hon behöver något som inte du förstår. Mammakraften är nämligen inte bara urstark – den är också skör. När någon ifrågasätter det som är viktigt och självklart och som jag vet att jag mår bra av då börjar jag ifrågasätta mig själv. Jämföra mig. Fundera på om jag kanske gör fel. Är fel. Borde ändra – och då laddar mammakraften ur. 

När Lovis var nyfödd fick jag ofta höra att jag skulle lugna ned mig. Allt har sin tid sa man till mig och tyckte att jag inte skulle bekymra mig över att jag inte kunde träna. Allt har sin tid tänkte jag och insåg att det här var en tid då jag måste ta hand om mig själv mer än någonsin. En tid jag inte någonsin kan få tillbaka eller uppleva igen förtjänar god mammakraft och är glad att jag inte lät mig lugnas – en timme på cykel i skogen turboladdar min mammakraft, det är nästan magiskt på riktigt. Jag kan fortfarande känna mig alldeles förbannad – tänk om jag lyssnat, tänk om jag lugnat ned mig, tänk om jag slutat göra något jag älskar när jag nu är så priviligerad att jag kan fortsätta med det. 

Min mammakraft är bara min, din mammakraft är bara din – och det bästa sättet att hjälpa en trött morsa att ladda om sin kraft är inte att kritisera och ifrågasätta, det är att peppa, hylla, heja på och lyfta fram. 

Vilken är din mammakraft?

P.S. Det här är förstås applicerbart på pappakraft också. Men jag är ju en mamma, så det är bara mammakraften jag kan berätta om, pappakraften är din att berätta om, ifall du vill.