Vi kör en vabruary early bird – hela den här veckan har Lovis varit hemma. Hon blev lite förkyld i fredags och eftersom hon har förkylningsastma hänger en envis hosta kvar längre än övriga symtom och i dessa tider ni vet – vi vabbar igång helt enkelt.
I år är vi bättre förberedda än förra året då jag liksom vabbade bort varenda kund. Jag fixar inte att både ha hand om henne och jobba, det går inte – och förra vintern blev det kaos. I år är vi mer förberedda, Jimmy och jag, vi är bättre på snack och planering och allt det där som krävs för att en familj ska fungera bra och visserligen hinner jag inte med allt just nu men jag håller det i alla fall mer flytande än förra vintern. Hittills – vi har ju just börjat.
Hursomhelst. Idag har jag jobbat och Jimmy vabbat. På lunchen behövde jag verkligen komma ut så jag högg dotra min en timme och drog på äventyr. Vi bestämde oss för att kolla isen på dammarna hemomkring. När vi gjorde det sist gick jag igenom till Lovis stora förtjusning – det var tydligen riktigt underhållande att se sin mamma drutta igenom isen på en liten damm och bli rejält blöt.
Vi utrustade oss med piasavakvast och gick till samma damm igen idag. Isen hade frusit eländigt knasigt på den – liksom i skikt, så den fick vara. Istället tog vi sikte på den lite större dammen på andra sidan vägen. Där var isen lite väl krispig just i kanten kring vass och kaveldun men väl ute på den kändes den relativt stabil. Jag borstade bort en del snö och hade jag inte haft ett barn med mig hade jag tyckt att det höll – nu blev jag lite fånig och vi bestämde oss för att gå hem efter något att kolla isdjupet med och så förstås ispiggar.
Väl hemma tyckte en hostig Lovis att det räckte – så vi får ta det där projektet vidare i morgon.
