Vårtecken: säsongen som MTB-guide är igång

Jag brukar inte kolla vädret – har jag bestämt mig för att cykla så kör jag oavsett. Men det är ju jag det och den här veckan har jag lite oroligt följt prognosen inför helgen. I onsdags cyklade jag samma sträcka som jag planerat inför helgen i snö med en stark cyklist på cykelcross och kände mig lugn eftersom det inte var halt. Bara snöigt. Men sedan kom det mer snö, mer regn, massor med blåst och all möjlig sorts väder – exakt som man kan förvänta sig av mars. Jag hade ju hoppats på samma galet fina väder som när jag rekade med känsla av vårsprätt förra veckan – men med facit i hand spelade vädret inte så stor roll.

Inte hade jag behövt oroa mig. Lotta och Robban som bokat en helgs covid-anpassat födelsedagsfirande på Bauergården med MTB-guidning från Cykellycka på fredagen skrev i avstämningsmejlet att de tar kläder efter väder. Jag jublade lite inombords och ville nästan nypa mig i armen – tänk att få dra igång jobbet som MTB-guide redan i mars med människor som gillar väder.

Jag mötte upp på Bauergården vid ett-tiden och sedan cyklade vi hela eftermiddagen. Rutten gick längs med sjöarna mellan Bunn och Gränna och vi gjorde ett litet snabbt stopp för att peka ut huset John Bauer bodde i på andra sidan sjön strax innan Bunnström. En chansning på en på en stig jag inte kollat av i vår gav oss ett litet, men roligt, äventyr. Vi tog några av de vackraste och roligaste stigarna på Grännaberget, checkade av fin utsikt och rullade tillbaka mot Bauergården.

Solsken från blå himmel varvades med en gnuttahagel och lite snö i en charmig blandning innan himlen öppnade sig mot slutet. Då piskade regnet i ansiktet ett slag – men vad gör väl det när man har världstrevligt sällskap på rulle och vet att man snart ska lämna dem på ett ställe med bastu och god mat. Är så glad att jag får jobba med det här och det är fantastiskt roligt att vara igång redan i mars.

När vi vinkat hejdå tog jag mig i kragen och körde årets första utomhusintervaller. Det stod tre tiominutare på tröskel i mitt träningsschema från Aktivitus och jag hade glömt hur lång sträcka som behövs för tio minuter och började med två för korta backar. Att fortsätta ladda på tröskel i nedförsbackarna som följde var inte aktuellt på grund av underlaget. Sista intervallen blev i alla fall tio minuter och det är lite typiskt utomhusintervaller – man måste lära sig vilken backe eller sträcka som funkar till vad.