“Jag ska bara träna lite själv först”
Jag har hört människor säga det så många gånger. Och jag har sagt det själv. Och jag har kommit fram till att det är en av de taskigaste sakerna vi gör mot oss själva i träningssammanhang. Jag vet att jag skrivit om det tidigare men nu kom jag på att jag måste göra det igen, för att försäkra mig om att du inte får för dig att du ska träna lite själv först.
Att bestämma sig för att man ska träna lite själv först är att som att tacka nej festen man verkligen vill gå på, att missa minst hälften av allt det roliga, att lämna sig själv utanför – det är helt ärligt en elak grej. Ungefär som att säga att man är ovärd, ful och dum och inte får vara med fastän det finns människor som vill att man hänger med – och det är vi ju överens om att så gör man ju inte mot någon. Du ska inte träna lite själv först. Låt mig förklara varför.
Att känna sådär är förstås inte konstigt egentligen. Du kanske är nybörjare, du kanske har haft ett långt uppehåll – och så inbillar du dig att du kommer att vara i vägen, sinka en grupp eller inte platsa på något annat vis. Istället för att hänga med och ha kul tillsammans med kompisar eller cykelklubbar harvar du lite för dig själv och det är antagligen härligt men låt mig ge dig lite fomo.
Den snabbaste, bästa, mest härliga utvecklingen får du om du hänger på. Gör det direkt, skit i om du inte tränat lite själv först. Gå med i din lokala klubb, häng på en träning, fråga din grymma kompis om du får följa med hen ut, anmäl dig till ett lopp – MISSA INTE ALLT KUL bara för att du inte tror att du är tillräckligt bra.
Du ÄR tillräckligt bra. De allra flesta klubbar har träningsgrupper för vuxna nybörjare och motionärer där man tar hand om varandra. Om du vill lyxa till det kan professionella aktörer som jag kan se till att du blir en väldigt mycket bättre cyklist på bara ett tillfälle. Har du frågat din duktiga kompis om du får följa med och hen sagt ja – ja, då har hen säkerligen ställt in sig på att det blir ett tillsammanstempo. De allra flesta tycker det är kul att cykla ihop oavsett nivå.
Och tävling – det är det allra bästa sättet att komma i form om du inte kommit i form tidigare. Det är kul, det är jobbigt, det är utmanande på ett vis som ett träningspass kanske sällan blir och det är INGEN som funderar på vem som kom sist, vem som eventuellt körde långsamt, vem som ramlade, vem som ställde frågor om allt och inget före start. Det är helt ärligt knappt ens någon som kommer ihåg vem som vann för alla är så himla upptagna med sin egen prestation.
Det man däremot kommer ihåg med bubblande peppigt hjärta är den som dök upp, den som utmanade sig, den som hängde på, den som kände sig trygg med att fråga saker, den kämpade på och den som var med och hade kul.
Om du struntar i det där med att träna lite själv först blir din utvecklingskurva snabbare. Du lär dig mer fort, du har roligare, du utmanar dig mer, du får fler äventyr och jag lovar dig – många härliga skratt och minnen. Du måste gå lite utanför comfort zone men du får vara med på hela festen och det är du värd!
6 comments
Helt sant Elna, men det är lätt att hamna i den fällan. Jag gör det fortfarande än idag även att jag är en van cyklist. Ibland kan det dock vara roligt att cykla själv och få ta rundor i den takten som man vill. Men precis som du säger så ska inte anledningen vara att man inte “kan” cykla med de andra för att de är bättre.
Jag hamnar också i den fällan emellanåt. Har varit där den här veckan tillexempel – fått för mig att jag inte skulle köra Kolmårdsbiken pga varit förkyld, gått upp ett par kilo och fått en extrem tight tävlingströja, inte kört distanspass, inte hunnit byta framdäck, inte [lägg till valfri ursäkt]
Kram!
Tack för dina kloka påminnelser!!
Det är läskigt att gå utanför sin “comfortzone”… men gisses vad det är gött efteråt.
När man kan göra ett v-tecken åt sig själv och klappa sig på axeln och tycka att man är bra… och så mycket roligare 🙂
Hoppas du får en bra helg! med eller utan Kolmårdsbike
Verkligen en bra påminnelse- om allt i livet!
Ja, verkligen applicerbart på många delar av livet, så sant!
Håller med helt och hållet. Har säkert gjort det själv flera gånger men har också svårt att få med mig folk på mina egna pass. Av någon anledning tror de att så fort jag ska köra ett intensivt gruppass på gymmet så måste man svara supertränad innan, vilket så klart inte är fallet. Där om någon plats anpassar man ju vikter och tempo utifrån vad man själv klarar av för dagen. Likadant med löpningen, där jag sällan får med mig någon annan än min sambo eller bror. Av någon anledning tror folk att bara för att jag gör milen på 40 så gör jag milen på 40 på varje löppass. Märkligt, för frågar jag om någon vill hänga på och sällskapsjogga så gör vi ju det tillsammans. I tempo som passar alla. Om det sedan är 4:20 eller 6:20 är faktiskt skit samma, men det verkar folk inte vilja ta åt sig.