För fem år sedan skrev jag det här inlägget om hur jag hoppades att mitt liv skulle vara om tio år och jag tänkte passa på att göra en halvtidscheck. Och spana framåt – tio år från nu, hur tror jag att livet är då?
Jag passade på att klicka ett par nya bilder på samma ställe, och jag rotade fram samma kläder som jag hade på mig då, men hålla på att städa undan och greja – nej, fem år senare har jag inte den tiden. Vi kan även notera att det inte hunnits med några slingor i håret på ett par år och att det suttit en påskkyckling på micron i två år. Äsch, det är inte så noga längre. Jeansen passar ju i alla fall och de är trasiga för att jag slitit dem i många år.
“Om tio år tror jag att vi är föräldrar till två busungar“
Vi har en dotter. En fantasisk busunge, en stor liten människa som virvlar runt i våra liv och sätter guldkant för det allra mesta. Jag är så tacksam över att vi fick henne och att det är just denna person jag får visa väg genom livet. Hälften rätt – jag tänkte två barn men bevare mig väl så glad jag är för det barn vi fick, hon är allt jag någonsin kunnat önska mig.
“Om tio år har vi haft många highs and lows, J och jag“
Huvudet på den berömda spiken. Oj vilka dippar vi haft och oj vilka fina saker vi gått igenom. Vi har grälat så de handblåsta fönsterrutorna skallrat, vi har kämpat oss igenom allt som har med att vänta och föda barn att göra, vi har tagit oss igenom de akuta småbarnsåren. Vi har gråtit och skrattat och kämpat och valt varandra om och om igen. Kämpat med varandra, för varandra, försökt förstå, kompromissat, skrikit, gråtit och förlåtit. Att ha en relation är ett ständigt pågående arbete, det går inte att sätta ett tidsintervall på det jobbet om man vill att relationen ska överleva.
“Om tio år är jag egen på heltid“
Det behövdes inte ens fem år för det. Och jag gör ganska exakt det jag skrev att jag ville göra, med en liten tvist. I sommar ska jag för tredje året arbeta med att marknadsföra Småland som cykeldestination. Jag jobbar med coola varumärken och jag har fantastiska uppdragsgivare. Jag skapar cykelupplevelser och coachar MTB-teknik. DRÖMMIGT men sant redan nu. Jag försökte läsa till PT inom konditionsidrott men det funkade inte för mig. Jag påbörjade en högskolekurs men det blev en sak för mycket och det får vänta lite.
“Jag hoppas att jag har många cykel- & träningsrelaterade kunder och samarbetspartners”
Just nu: Sportson, Hestra, Vän Sweden, Smålands Turism och jag har gjort så mycket kul samarbeten och uppdrag under perioden som gått. Älskar den här businessen även om den är svår för många företag ligger efter i sitt tänk. Jag skulle kunna bada i gratis grejer, kläder och pinaler men är noggrann med att följa alla skatteverkets regler och att synas i mina kanaler – ptjaa, det är business även för en microinfluencer och business mina vänner, det gör man med pengar, inte prylar.
“Jag drömmer också om att ge ut en bok”
Hej men nej, jag har inte gett ut en bok ännu. Det där har jag drömt om sedan jag var fem men någon bok har jag inte skrivit ännu. Däremot illustrerade jag en barnbok åt LRF en gång i tiden, när jag fortfarande tog illustratörsjobb men det gilldes tydligen inte när jag skrev.
“Om tio år har jag kört ett etapplopp i alperna”
Halvtidscheck: nej. Inget etapplopp i alperna. Är inte så sugen heller, jag vill göra grejer i Sverige. Jag har visat ett Jönköpingsbaserat företag en sträcka jag rekommenderar till etapplopp i krokarna här men sedan inte hört något mer om det – men med lite tur är det på gång. Däremot har vi ju kört vår Smålandsstrapats WMN Edition (har ett inlägg på gång om det) och det var oerhört coolt att cykla långt på stigar två dagar i rad. Mer sådant – men utan att hålla på att flyga långt tack. Många hållbarhetsaspekter gör att jag vill uppleva hemma i Sverige.
“Om tio år har vi gjort klart många av våra stora projekt på Kvarnskogen“
Sovrummet är inte klart. Jag vill INTE prata om det. Och just nu har en elektriker klantat till det något så in i det grövsta med sin planering att vi sedan någon månad har solceller monterade på garaget men inte inkopplad och nu försöker vi förtvivlat få tag i en elektriker som kan hjälpa oss med slutinstallation snabbt. Hus är hatkärlek, men mest kärlek – så länge saker får ta sin tid. Vi renoverar hållbart, återbrukar och tar det i etapper – men såhär i halvtidscheck är vi galet mycket närmre än för fem år sedan. Ge mig fem till, då kan vi prata om sovrummet. Och om en vecka kanske jag tagit mig för att slänga iväg påskriset som står på trappen, det känns som att det är läge att göra det i mitten av maj.
“Om tio år är katterna Pixel och Widget lastgamla“
TÅRARNA. Pixel finns ju inte längre, älskade lilla Pixel. Men Widget är kvar – fast hon har fått flytta ut eftersom Lovis blev allergisk. Jimmy byggde en stor och fin koja med fönster och utkiksplats och golvvärme (rörmokare kan minsann) i vedbon och vi klappas ute varje dag. Pixel har en gravplats under äppelträdet och själen hennes är i de sälla jaktmarkerna.
“Jag kanske är tråkig som inte vill åka jorden runt trettioåtta gånger, hoppa fallskärm och hitta mig själv baklänges i en ryggsäck på en borttappad ö?“
Nej det är du verkligen inte. Sitt ned i båten och njut av den fina vardag du skapat, det är det som är grejen.
Om fem år, när det gått tio år på riktigt då?
Jag var visserligen ganska nöjd redan när jag skrev inlägget men är ännu mer nöjd med mitt liv nu än jag kunnat ana. Det är så bra. Och grejen är – att det jag gör nu, det är ju det jag vill göra om ytterligare fem år. Jag vill bo kvar här, dra på mig samma jeans och snyggtröja när det krävs, vara mamma och partner och hålla på med cykel och content och upplevelser. Jag tror jag kommer att twista till det, förbättra och bli bättre – men inte förändra så värst mycket. Och vad bloggen anbefalls så finns den kvar, det här slutar jag inte med i första taget.
Jag slängde ju ut frågan till ett gäng andra människor som delar sitt liv digitalt. Annika skrev ett inlägg alldeles nyss som kan vara en halvtidscheck, men Katta, Sara & Helena? Hur har ni det fem år senare? Ni kanske inte svarade då och ni behöver inte göra det nu heller men det vore spännande att höra! Och så vill jag gärna höra hur du som hängt med i alla år har det, blev det som du tänkt dig?
6 comments
Vilket roligt inlägg att läsa! Och vad glad jag är för dig att du lyckas ta dig till en plats där du är nöjd, blir inspirerad 😃
Så fint att hitta sin plats och vara tillfreds med livet! Vad glad jag blir för dig! Känner mycket som du – att ha hittat en vardag där man trivs och gör det man vill i livet.
Kontrasten till när vi lärde känna varandra är så himla stor, blev sittandes och funderade på det – hur galet, knäppt, roligt och snurrigt det var att vara student – och hur coolt det är att ha allt det där i minnesbanken men hur skönt det är att hittat vuxenlivet 😀
Haha, ja, det är en viss skillnad 😀
Älskar såna här inlägg! Måste gå tillbaks och kolla om jag skrev något då, återrapporterar! Och ska def anta utmaningen nu oavsett 🙂
Så fint att se att det händer saker – oväntade och planerade – och hur det formar en på nya sätt, men att grunden liksom ändå är samma. Fint inlägg!
Livet alltså, det är ju häftigt med sin mix av oväntat och planerat. Kul att du hänger på nu oavsett om det blev någon rapport då! 😘