Igår hade jag ett fullständigt psykbryt eftersom jag inte ville börja jobba. Idag smög jag igång och såklart kom jag fram till det uppenbara. Jag är väldigt bortskämd med att få göra roliga grejer. OCH – det var ju inte så att jag inte var sugen på jobbet – jag hade bara fått en väldans feeling för att vara ledig och bara göra sånt som är kul med familjen.
Det var förstås helt okej att börja jobba. Postade mitt samarbete med Tänndalen och gick igenom mejlet inför konferensen jag ska på i morgon. Kollade av planering och projekt och vad jag har i den berömda pipen. Fick också för mig att dra igång en morgon-run-streak eftersom jag jobbar som bäst när jag låtsas att livet är ett träningsläger och lufsade runt i skogen i femton minuter. Vi får se hur länge det håller, men jag tror på minst tills i morgon.
Tränade på lunchen, körde min snabba backrunda. Det gick mer tokigt långsamt än snabbt men jag fick en pratstund med alpackorna och tackade kolfibergudarna (Sportson) för min galna, grymma, coola hoj.
Avslutade dagen med att fastna i vinkelvolten. Mina bokstäver låser sig ibland och jag kan liksom bara sitta och tröttstirra utan att något händer. Så det gjorde jag tills det var dags att hämta och sedan var vardagen verkligen igång igen. Köttfärssås och skärmhjärna – nu kör vi.
