Det känns fint med söndag kväll, visserligen har jag inte riktigt hunnit skaffa mig koll på veckan som kommer – men strunt i det. Jag har ända sedan jag rullade in på gårdsplan efter dagens pass känt mig så himla nöjd. Nöjd. NÖJD! Oerhört skön känsla.
Det har varit en bra cykelvecka. Bra cykelveckor gör att hela jag mår bra, jag blir så lugn och glad och trevlig och kreativ och så sover jag gott. Jag har kört SweCup på Zwift, jag har kört finhoj på vintervägar och stigar med min syster, jag har kört ett stenhårt Vo2Max-pass som jag är oerhört stolt över att ha genomfört och idag avslutade jag med att köra distans med Anders.
Det var fem minusgrader och riktigt besvärligt väglag – torr asfalt blandat med spåriga isfläckar hela vägen till Gränna. Dessutom: mekaniska skivbromsar och minusgrader, ni som vet vet att det kan krångla rejält. Det tog nästan en timme att ta mig till Gränna och hade inte Anders väntat där hade jag nog tjurat ihop och vänt hem och kört klart på Zwift.
Vi fick ihop ett gott snackpass. Inte för att vi kom så värst långt i halkan men det tog ju sin lilla tid så vi hann med att prata ändå.
Vi avslutade med en bit stig på Grännaberget, det gick fastän jag hade gravelhoj. Där träffade vi ett GBOK-gäng som var ute och röjde träd som fallit ned i de senaste ovädren. Jag frös kopiösa mängder och istället för att följa med ner till Gränna och mata höjdmeter hem åkte jag snabbaste vägen hem vid tolvsnåret. Men trots det: nöjd. Oerhört nöjd. Jag har till och med lyft lite vikter – inte kört något rent styrkepass men några snabba övningar jag känt för efter varje pass. Som sagt: nöjd.
