Oj. Tiden rusade iväg. I går morse kändes det som att axlarna sjönk efter ett par veckor där allt snurrat väldigt fort och varit väldigt intensivt trots att jag prioriterat bort mycket. Jag fortsätter prioriteringsjobbet i september – det är som en månad då jag skulle kunna fylla varje sekund med saker.
Det jag dock inte verkar fylla är läger-verksamhet. Och det verkar svårt för andra också. Flera stora event ställs in och även helgen jag skulle hålla i Skövde, på Billingehus, ställs in. Det är inte tillräckligt många anmälda.
Det för oss över till min omvärldsspaning: folk är fortfarande sugna på att lägga pengar på kunskap. Som PT-pass med MTB-coach och kurser i MTB-teknik, där har jag kunder. Det är också fortfarande vanligt att vilja köpa presentkort på guidning eller PT-timmar till folk som fyller jämt. Jag är en vanlig trettio-, fyrtio- och femtioårspresent. Det verkar även som att man är okej med att lägga en slant på att köra tävlingar. Men – folk är inte alls sugna på att lägga pengar på att umgås. Läger, motionsevent och liknande, där känner vi konjunktur nu.
3 comments
Följdfrågefundering: kanske behöver vi paketera det annorlunda, spetsa om. Jag tror på att vi vill umgås, men event behöver mer än att något är för “alla”.
Gillar följdfunderingen. Särskilt spetsandet. Tittar jag på min egen verksamhet är jag nog lite rädd för det – jag vill att alla ska med liksom, och det kan ju vara att björnkrama sig själv.
Vad tråkigt att det blev inställt. För att gå till mig själv så var jag på väg att anmäla mig. Men rent krasst, med den arbetsmarknad som är inom mitt område så vågar jag inte lägga ut pengar på sånt som inte är nödvändigt. Och eftersom det är så, så orkar jag inte heller göra saker som kräver att jag är social. Om jag gör något för mig själv så ska det vara i tystnad, på en cykel i skogen och med kaffe i en termos. Och ändå är det precis det jag borde göra, åka iväg och vara social med likasinnade på en cykel.