Det är en alldeles vanlig tisdag klockan nio. Jag sitter på garagevindskontoret och blickar ut över skog och odlingslandsskap som äntligen bäddats in i ett efterlängtat regn. Mina ben är lite trötta efter gårdagens hårda träning på IKHP och det är en fin känsla att sätta sig framför datorn med.
Jag jobbar idag och jag jobbar främst med två saker. Dels min egen blogg, den som du hänger på alldeles nu – jag är inte alls nöjd och testar teman hit och dit för att landa i något som känns lite finare än tidigare. Det är svårt och jag velar fram och tillbaka hur jag vill ha det. Men det är också kul. Förlåt om jag stökar till det så du inte känner igen dig eller om något känns knepigt.
Den andra saken jag arbetar med är ett spännande uppdrag i träningsbranschen. Det är ett sådant där uppdrag med både jobb och människor jag kommer att sakna när jag är klar.
Det är en alldeles vanlig tisdag klockan nio och det fina med det är att jag känner att det är kul. Det är på riktigt kul att jobba igen. Jag vet inte om jag verkligen känt så helt och fullt ärligt sedan jag var sjukskriven för utmattning för sju år sedan. Att det är kul på riktigt. Det är en vardagskänsla jag ska behålla.
