Tänk, jag blir så glad när ni kommenterar och lämnar era bloggadresser för då hittar jag nya bloggar som jag inte skulle hittat annars. Som Armcykelbloggen tillexempel, som jag läste varenda inlägg i igår innan jag somnade. Att hitta en blogg man gillar är lite som att hitta en serie, man fastnar och vill bara ha mer. I går fastnade jag för bilder med cykellycka men också för eftertanken.
Jag brukar tänka att det värsta som skulle kunna hända mig är att förlora synen, näst därefter benen. Synen för att jag älskar att skriva, älskar att rita, älskar blommornas färger, är galen i vackra mönster, jobbar med att sätta ihop färg och form och text. Benen eftersom, ja – ni fattar.
Men hey, man kan uppleva cykellycka ändå. Man vet aldrig vad som händer i livet – men man måste försöka fixa det och hitta glädjen och glimten i ögat ändå. Kanske lättare att säga än att göra, men livet tar inte slut om man inte längre kan använda sina ben. En rullstol blir ett träningsredskap och en liggcykel är lika härligt mycket materialsport som en vanlig cykel. Tack för inspiration och bra kvällsläsning!
Här hittar du Armcykelbloggen och därifrån har jag utan att fråga snott bilden nedan.
