Inatt vaknade jag flera gånger och undrade vart i hela fridens namn jag var någonstans innan det slog mig att sängen var min egen och platsen hemma. Har bott i ryggsäck så mycket de senaste halvåret att hjärnan är lite förvirrad – men nu ska jag faktiskt vara hemma ett tag. Det ser jag fram emot – att vara hemma ger sköna träningsrutiner och jag längtar lite efter vardag som i tid att torka golv, vika tvätt och organisera prylarna. Tänk att man kan längta efter att göra alldeles vanliga saker!
(Och så längtar jag tills på torsdag. Då kommer världens finaste cykelkille och han har led sig min kolfiberpärla. Dags att rulla hem specialized-hojen jag fått låna av Matthias med andra ord)
