För två år sedan tog det 5 timmar och 32 minuter. Jag mådde skit, grät en skvätt i smyg och kunde knappt gå efteråt. För ett år sedan var jag inte i skick att starta över huvud taget.
Idag tog det 3 timmar och 55 minuter [plats för sjukt stor mängd utropstecken samt sentimental utläggning om hur sjukt coolt det är att förbättra sig så mycket].
Det var kul precis hela vägen, utom möjligen på slutet när jag körde rabiatfel och tappade bort chansen till en andraplats. Det gör mig visserligen inte det minsta – jag fick ju hoppa upp på pallen ändå. Har aldrig mått så bra under och efter ett långlopp, är lite stolt över mig själv, och väldigt, väldigt glad att jag fick låna en värstingscott med 29-tumshjul att åka på. Det var kalas hela vägen! Det var mycket IKHP på pallen – himla kul!
