Mitt absolut roligaste träningspass förra året var träsklöpning med NocOut ute i Ljung. I går var det dags igen (andra vändan till Ljung för NocOut-häng på en vecka – inte dåligt). Runt 40 glada och mjölksyrasugna löpare samlades för att ge sig rakt ut på en av Östergötlands största mossar och springa intervaller. I kärr och i krondiken, i lerpölar och på gungig sankmark. Samt transportsträcka dit och hem i obanad terräng.
Jag visste att mitt knä inte skulle hålla men jag sket i det och älskade varenda löpsteg tills smärtan tog överhand och jag fick stappla sista biten hem. Så gott att få springa igen, och så gott att väcka orienterargenen till liv och skita ned sig samtidigt som man älgar fram bland skvattram, vindpinade tallar och ris. Bra för flåset och bra för att träna mängder av stabiliserande småmuskler som inte används vid vanlig löpning. Och så befriande att skita ned sig! Årets roligaste löppass 2011 – årets roligaste (och hittills enda – förbannada knä) löppass 2012!
1 comment
Vilken kul grej! 🙂