Jag har vilat hela den här veckan. En liten sväng på gymmet i onsdags morse bara – annars har det bara varit vila, vila, vila, mat, vatten och massor av sömn. Och rehabövningar för foten. Anledningen är ett litet kliande i halsen, knappt kännbart men ändå där och i kombination med känslan av trötthet har jag levt som jag lär – hellre extra mycket vila om det gör att jag inte blir sjuk.
Det slog mig att just den här lilla infektionskänningen nog är perfekt tajmad. Senan i foten som gick sönder första november fick en rejäl setback förra veckan och vad passar då bättre än en vecka med mycket plats för återhämtning. Score!
Den känns faktiskt bättre. Vältejpad, rehabad enligt rekommenadation och när jag promenerar snör jag åt mina Lundhagskängor hårt för att minska risken att trampa snett. De senaste två nätterna har jag inte haft någon värk – superlyxig känsla efter så många veckor med ont. Må det hålla nu och bli ännu bättre så att jag kan härja loss i skogen!
Sommar, MTB & kul på stig utan skador. Tydlig målbild – det är dit vi ska!
