Jag körde Ränneslättsturen i Eksjö igår, ett långlopp på mountainbike som ingår i Mitsubishi MTB Challenge, i cyklistfolkmun mest kallad Långloppscupen.
78 kilometer mjölksyra, hälften grusväg och hälften stig. 78 jobbiga men härliga kilometrar som jag körde så bra som jag aldrig kört långlopp förut. Jag är inte distanstränad och gick ut alldeles för hårt och räknade med att braka ihop halvvägs men det höll hela vägen. Eftersom ryggen krånglar mycket började jag tidigt i loppet stå upp så mycket som möjligt för att skjuta fram den där kritiska punkten när ryggen börjar göra så ont att det tar all energi och taktiken lyckades.
Ränneslättsturen passar mig. Jag är inte så bra på att panga på i hög fart på grus och skogsväg men jag kör förbaskat bra på stigar, och sådana var det gott om. Vädret var dessutom långloppsperfekt – inte extremt sommarvarmt utan alldeles lagom. Banan var torr och fin, min fantastiska cykel levererar så galet bra (alltså, jag kan vila i uppförsbackarna – den är så lätt och bra att hålla balansen på så när det stockar sig och blir kö uppför och folk verkar slita runtomkring mig får jag lite välförtjänt vila – så lyxigt!)
När vi passerade sista depån och jag hörde att jag gick för pallplats blev jag väldigt lycklig. En tredjeplats i ett långlopp är som en vinst för mig, det är stort att få stå på pallen bredvid de där starka kvinnorna jag rejsar emot.
MEN – det som verkligen gjorde min dag igår var ni som kom fram och hejade, pratade, tackade för turtips och andra blogginlägg, tackade för att jag ställt upp för och nackdelar med fullgung vs hardtail förra året när jag skulle välja, ni som undrade hur det går med den skadade foten, ni som skickade hejarop längs med banan. TACK! Ni anar inte hur glad jag blir!
[insert][/insert]Skärmdump från mitt instagramflöde som du hittar här.
4 comments
Stort grattis! Jag blev så glad när jag såg dig på grusvägen innan skidstugan, du såg grymt stark ut 🙂
Coolt! Grattis! 🙂
Så hejdundrande jäkla bra! Så kul med denna utveckling!