ElnaRänneslättsturen är en av mina favoriter bland loppen i svenska långloppscupen, Mitsubishi MTB Challenge så det kändes himla kul att sticka dit tillsammans med mamma och långloppshänga som publik & langningssupport i söndags.
Jag har tävlingsabstinens deluxe men det var ändå faktiskt ganska skönt att vara publik, att bara chilla runt och bli cykelsugen, inte känna någon stress över uppvärmning och starttider och cykelpinaler och allt sånt där som hör till – bara kolla och snacka och ändå känna det där cykliga förväntansfulla pirret som ligger i luften innan start. Känner att jag hittade fin pepp att lägga upp en smart vinterträning och skaffa mig lite mål inför nästa sommar då mamma lovade att följa med och passa Lilla L om jag vill köra.
Vi träffade fina Jessica innan start. Hon ska förresten till Alperna med She Rides – hur sugen är man inte på att hänga med? Gör det om ni kan! I bakgrunden minglar andra grymma tjejer – det blev egen startfålla i Eksjö men inte egen start och jag har hört tisslas om att det finns damer som kommit till start om det blivit egen sådan. Här har vi att jobba på Cykelsverige!
Över tusen cyklister radade upp sina hojar i startfållorna i Eksjö för att köra långlopp i olika klasser och distanser. Innan start känns det riktigt hur pirret och förväntan hänger i luften. Stämningen är väldigt speciell och härlig.
Såhär ser det ut längst fram i startledet, när Sveriges snabbaste elitåkare värmt upp och infinner sig i fållorna. För er som inte har koll på cykel, jag vet ju att ni är en del nya här som läser fast ni inte hojar själva, så startar man i olika startfållor seedat efter tidigare resultat. Emil Lindgren och Jennie Stenerhag har sverigeflagga på tröjan eftersom de är regerande svenska mästare i XCM – långlopp på MTB.
När starten går smäller det till. Adrenalin, hög puls, klickandet av skor som sätts fast i pedaler och det karakteristiska ljudet av finhjul som rullar fort mot asfalten efter masterbilen och motorcross-åkarna som lotsar cyklisterna ut ur staden.
När de väl är ute på banan får de köra mycket teknisk stig men kring start och mål och depåer är det ofta gräsigt, grusigt eller asfaltigt – det är liksom smidigare att lägga servicen kring sådana ytor. Ser ni tjejen i Sverigekit som kör likadan Scott Spark RC som jag? Det är Jennie Stenerhag – regerande Sverigemästarinna i långlopp som exakt tre timmar senare gick i mål som segrarinna med nytt banrekord på tre timmar blankt.
Ungdomsklasserna på startsträcka genom Eksjö. Tuva från IKHP längst till vänster i bild vann sin klass – grym tjej!
Mamma och jag packade ihop oss i bilen efter start och stack iväg till publikplats Ränneslätt – där varvar cyklisterna två gånger och får energi och tillgång till teknisk zon. Vi fikade, hejade på cyklister och hängde i största allmänhet – vädret var perfekt både för picknick och tävling, inte för varmt och inte för kallt.
Langningszon. De flesta i tävlingsklasserna blir servade och får ny drickaflarra och kanske en energigel i farten för att slippa stanna och fylla på och fixa och tappa tid. Det är en stunds nervös väntan då man håller koll för att se om den man ska langa till är på g och när hen kommer håller man ut flaskan i ett grepp om toppen så att cyklisten kan ta den enkelt och smidigt i farten. Det är pirrigt för det rör sig om några få sekunder och man vill inte att cyklisten ska missa sin energi och man vill inte råka fippla så en flaska hamnar på marken och blir en sådan där oväntad grej som gör att åkarna går omkull.
Henrik Öijer får langning med studs.
Olof Hagliden får langningsservice. Inte illa att hålla reda på både kids och energi åt cyklist minsann!
Stefan Stolpe får langning av nästa generation cyklist som i sin tur får assistans av Markus. Bra team-work i IKHP!
Lite mer såhär vill jag att mina bilder ska bli. Skarpa cyklister. Men istället kommer jag alltid hem med kameran full med suddiga cyklister och skarp bakgrund. Dags att lära sig rätt inställningar, eller vad tror ni?
Goa IKHP:are passerar langning.
Jessica på väg ut på sista tredjedelen efter andra varvningen.
Jenny Eneroth jagar efter Mia Kromnow – starka, grymma tjejer det där, längtar efter att få rejsa med dem igen.
Mårten såg ut att ha en riktigt rolig dag i sadeln!
Göran behövde väl ett nytt kedjelås i teknisk zon men var minsann på bra humör ändå.
När Jenny fått sin langning och snabbisarna passerat andra varvning stack vi tillbaka till målområdet. Prispokalerna stod och väntade på toppåkare i olika klasser och vi snackade med folk och väntade på att det skulle bli lite spurtstrider in mot mål.
Glada miner och käk och leriga prickar på klubbkompisar som kört halvlånga varianten av Ränneslättsturen.
Slutspurten var spännande! Regerande svenska mästaren Emil Lindgren och teamkompisen Michael Olsson spurtade om silver och brons och deras lagkollegaDennis från Team Serneke Allebike hamnade överst på pallen. Laget skrällde till med topp fem i herrar elit – det har aldrig hänt tidigare, snyggt jobbat!
Felicia Ferner på väg mot silverplatsen i damer elit.
Nu har jag gjort alla sorters Ränneslättsturer. Jag har varit långsam och trött och väggat, jag har varit snabb och stark och stått på prispallen och jag har varit publik. Vi får se vad det blir nästa år, men mamma och jag avslutade med en räkmacka på ett mysigt café i gamla trästaden – det känns ju definitivt som något vi måste göra tradition av!
Förresten – jag tog ett gäng bilder, de som blev okej hittar du här och du får gärna låna dem. Betala med en like eller lite länkkärlek så blir jag glad.
11
Elna
