Läsarfråga: Jag är rädd för att krascha på Cykelvasan, vad gör jag?

En nummerlapp på styret. En på ryggen. Sorlet i startfållan tystnar i samma ögonblick som startern ropar “trettio sekunder”. Det luktar liniment. Det klickar från pedaler och bakhjul när cyklisterna kollar så att ena foten sitter fast och att rätt växel är i. Hjärtat tickar hårt. “Femton!” Hjärtat tickar ännu hårdare i bröstet. Jag hinner ångra mig men det finns bara en utväg nu – det enda valet är att gå med i starten, cykla dit klungan cyklar, hålla huvudet kallt och ta rätt beslut.

PANG!

Startskottet går och det liksom tjongar till av hetsiga cyklister som ska iväg. De som inte seedat sig till tillräckligt bra startled vill redan nu plocka positioner och de längst fram vill inte släppa platsen bakom masterbilen. Den första maxpulsen kommer inte av att det går från noll till hundra utan av det organiserade kaoset av mtb-åkare som vill fram i klungan.

Varje gång tänker jag att jag aldrig mer ska utsätta mig för detta. Att det är starterna som är farliga, att jag blir rädd när andra cyklister tränger sig före utan hyfs och säkerhetstänk, att jag hade änglavakt som inte kraschade den här gången heller. Fast det hinner jag glömma, för när masterbilen släpper ersätts känslan av förtjusning, och ett lyckligt “iiiiiiihhhh, vi är på väg nu” far igenom skallen i takt med att mjölksyran chockar benen i jakt på en bra rulle innan man viker in på stigarna efter startbacken. Och helgen efter står man där i starfållan igen.

Att vara rädd för att krascha på Cykelvasan eller andra långlopp är inte ovanligt. Det är många som ska fram, det är många även i motionärsleden som leker tävling på för stort allvar och hetsar lite för mycket emellanåt och det är många som inte är så erfarna. Inget konstigt – att tävla är kul och någonstans måste man ju faktiskt skaffa sig erfarenhet.

Just att krascha är faktiskt en av mina stora rädslor och därför blev jag ganska glad för just den här läsarfrågan – vad ska man göra om man är rädd för att krascha? Jag tror det handlar mycket om att skaffa sig erfarenhet och träna på tävlingsliknande situationer, att hela tiden agera förebyggande och att ta hand om varandra. Vi måste ta hand om varandra i spåren – alla ska till mål och alla ska ha så kul som möjligt på vägen. Jag har samlat ihop mina bästa tips för att undvika krascher nedan.

Träna på allt – från att köra tillsammans med andra till att äta och dricka när du sitter i sadeln.

Saker man kan göra för att minska sin rädsla att krascha på lopp

1. Träna mycket ihop med andra. Dra gärna ihop lite långloppsliknande träningar för att få rutin på att ligga på rulle i klunga. Lär dig läsa av andra cyklister.
2. Lär dig tecken och att visa tecken. Se till att du har koll på vad dina medcyklister menar när de smiskar sig på rumpan (stort hinder på g), viftar bakom ryggen (något är i vägen på sidan man viftar på) eller pumpar handen upp och ned i luften (sakta ned). Det finns många tecken och man använder samma tecken som inom landsvägscykling fast man pekar inte på ojämnheter som rötter, stenar, mindre gropar och och allt annat som är normalt på mtb.
3. Kommunicera verbalt och håll koll. Börja en omkörning med att checka läget, släng en blick över axeln och ropa “kommer höger” eller “kommer vänster”.
4. Kör om säkert. Vänta tills du har ett bra läge där både du och den du ska köra om får plats.
5. Skaffa dig vana att äta och dricka på cykeln. Träna på att dricka och träna på att plocka upp energimat ur bakfickan när du tränar inför ditt lopp.
6. Ät och drick på smarta ställen. Du kan tillexempel gå bak i klungan på en grusväg och fylla upp dina energidepåer – då gör det inget om du råkar vingla till.
7. Tänk på att när man ligger i en långloppsklunga gör alla andra det du gör. Om du ligger först går de flesta i samma spårval som du gör. Om du kör ryckigt gör alla andra det också. Om du tvärbromsar måste alla andra göra det med, förutsatt att de hinner.
8. Försök läsa av dina medcyklister. Verkar de trötta? Har de koll på läget? Kör de på ett sätt som inte passar dig? Släpp lite på farten och kör ditt rejs, du kanske hittar en ny klunga att köra med allteftersom.
9. Tycker du att starten är läskig? Ta det chill, var defensiv och lägg dig längre bak i ledet – om du vill kan du gasa på senare.
10. What goes around comes around – var ett föredöme och kör schysst.
11. Säg ifrån. Gjorde någon någonting som var osmart eller rentav farligt? Säg till, vänligt men bestämt.
12. Lär dig hur du funkar när du är trött. Vilka misstag gör du när du hållt igång länge? Hur kan du förebygga dem? Hur kan du se om andra är så trötta att de kanske kommer att göra något liknande?
13. När det behövs – försök koppla bort konsekvenstänket. Du är en cyklist, du har en uppgift att lösa – alla tankar på brutna ben och skrapsår lämnar du hemma.
14. Utmana dig själv i skarpt läge men kör inte över din förmåga.
15. Ju bättre förberedd du är – desto mindre är risken att krascha eftersom du förebygger att du själv skulle orsaka kraschen. Alla små detaljer från hela och rena och finjusterade grejor till att du har planerat din energi spelar roll.
16. Ta hand om varandra. Vi måste ta hand om varandra på lopp – prata, peppa, heja på, kolla av läget och köra om snällt. Tänka på att alla är lika trötta mot slutet, att alla har kämpat lika långt – ju mer omtanke i långloppsspåren desto säkrare lopp.

Är du rädd för att krascha när du kör lopp? Och har du några tips att dela med dig av? Har du råkat ut för det någon gång och vad berodde det på?

Ni vet att jag blir himlastormandes glad om ni lämnar en kommentar här på bloggen, då kan både jag och andra läsare lära oss mer. Kram om er och ta hand om varandra i långloppsspåren!