Oj. Episk dag även om den började med en aning kaos. Förmiddagen kändes uppgiven – mensvärk och panik över hur obehagligt jag tycker det är att inte sitta fast med pedalerna plus förkylningshängighet. Undertecknad var inte gängets solstråle direkt, thank heaven for Ipren & Cyclo-F & peppande sällskap.
Men allt jag varit nervös för löste sig. Att trassla på cykeln på liftkorgens hängare var svårt i början men personalen hjälpte till. Hyperventilerandet i liften av höjdrädsla släppte efter några åk och när vi skruvat på mina xc-pedaler och skor med SPD blev det episkt kul att åka.
Om det är läskigt att åka downhill? Nope – bara härligt. Såklart – att ge sig ut i en för svår nedfart kan ju bli läskigt men här i Järvsö finns flera härliga, flowiga favoriter för oss som är DH-rookiesar. Jag har hållt mig i dem idag – i morgon ska jag prova lite svårare saker!
2 comments
det ser underbart ut! Jag tar nog med mina pedaler när jag ska i väg. Känner lite som dig, det är inte kul att inte sitta fast.
Hur vågar du fota i liften????! 😉 där håller man i sig och alla andra/hon som är höjdrädd
Måste erkänna att jag var ganska rädd. Är riktigt, riktigt höjdrädd, de första gångerna hyperventilerade och grät jag litegrann upp medans Jimmy fnissade åt mig. Vande mig lite mot slutet dock!