Den är gjord, årets premiärrunda på landsvägscykel. Den var ovanlig två vis:
- Den var ovanligt sen. Jag brukar dra ut redan i början av mars bara för att.
- Den var ovanligt kort och effektiv.
Den var vanlig på ett vis:
- Det var sådär härligt och fullt av frihetskänsla att susa fram på lätt cykel med smala hjul, utan skärmar och massa kläder
Jag gjorde ett intervallpass av min premiär. Jag visste inte hur jag skulle klämma in cykling en dag då jag verkligen behövde det – så på lunchen bytte jag om illa kvickt och lossade hojen ur trainern, och trampade igång fort. Några minuters uppvärmning och sedan pangade jag på ALLT vad jag hade uppför backen hemmavid. Fem gånger. En halvtimme senare stod jag i duschen – nöjd med att ha putsat hemmabacketiden (bara kört den med racer och cross innan) såpass mycket att jag körde snabbare än grabbarna som reggat den på Strava. Hur är det, har ni gjort premiär ännu, jag var sist ut eller hur?
Katten Pixel föredrar att gosa.
“Men hallåååååå matte, sluuuuuta med det där Strava, jag vill ju gosa mer”
Ett av tre Stravasegment jag har utanför dörren!
0
4 comments
Jag har insett de senaste veckorna att cykling inte behöver vara krångligt sett till logistiken, heller inte ta massa av tid. Att stick ut på korta, men kanske lite mer explosiva rundor är sååå underskattat har jag insett.
Eller hur, det är ganska härligt tycker jag att köra sådär snabbt och hårt. Att känna sig riktigt nöjd över pass som inte tog en hel dag är grymt och superbra träning!
Haha! Alltså katter och deras egna “se på mig då!!”-krav… 😀
Haha, ja de är för roliga när de försöker få uppmärksamhet!!! 😀