Ett vintercykligt lyckorus

Den senaste veckan har det gått ett litet lyckorus som en våg genom bloggar och instagramfeeds. Vinter. Snö. Dubbdäck som frasar mot isiga underlag. Vinterskor. Vinterdistans. Vintriga cykelpass i pannlampans sken. Och åh – som jag har längtat efter att ansluta mig och också jubla lite över ett vintrigt cykelpass.

Otåligt har jag väntat på att kroppen verkligen ska återhämta sig efter förkylningen och att några sovmorgnar ska återställa någon form av balans i en hjärna som är sönder av sömnbrist.

I dag blev det äntligen min tur, äntligen var det snö som frasade mot mina dubbdäck, äntligen fick jag plocka ut en av mina vintercyklar, äntligen fick jag träna i minusgrader, äntligen går det ett vinterträningslyckorus genom min kropp.