Det var väl inte bara den stora jakten på balans och de försvunna vadmusklerna som utspelade sig i söndags och måndags, nej – jag passade även på att jaga ikapp en riktigt giftig förkylning. IGEN. Det var ju just snyggt. Så mycket för bra snack om att hitta balans i livet, om återhämtning och att ta hand om sig. Två veckor fick jag vara frisk innan det var dags igen och nu är det där stackars nedsatta immunförsvaret of mine verkligen kört i botten. Kroppen innan graviditet fixade backpass två dagar i rad – kroppen efter är inte riktigt där ännu.
Mitt immunsystem är ju lite försvagat till följd av en lätt brist på ett finurligt ämne som heter alfa-1-antitrypsin. Det bildas i levern och puttrar sedan vidare därifrån upp till lungorna där det lägger sig som ett skyddande lager som ser till att damm, partiklar, virusar och bacillusker inte skadar lungvävnaden. Smart, eller hur? Brist är himlastormandes jätteovanligt och beror på defekter i gener som ärvs från en eller två föräldrar och jag har tur som bara ärvt den trasiga genen från en förälder och fått en lätt brist – ärver man från båda sidor får man stora problem och utvecklar oftast KOL och andra hemska lungsjukdomar.
Min lungkapacitet är aningen nedsatt och jag får lätt förkylningar och andra infektioner och det är inte toppen om jag blir sjuk. Det fina är ju dock att så länge jag tar hand om mig kommer det knappt att märkas. Det är viktigt att konditionsträna och leva sunt, inte röka eller utsätta lungorna för onödigt dumt. Antagligen är det skitdåligt med kakelugn och vedspis och värmeljus men hey – där drar jag gränsen, en måste ju leva och livet i 1700-talshus är icke komplett utan att elda i kakelugnen morgon och kväll.
Äsch, enough om det där, jag ville väl mest bara skriva av mig en aning för det finns väl liksom inget kinkigare än en förkyld cyklist? Host, spott, snörvel, fnys. Håll tummarna för att vi blir friska till julafton men framförallt för att vårt cykelfrö slipper den här förkylningen, det är så ynkligt med bebissnuva.
5
