Det är cykelmässa. Jag har inte hunnit gå igenom mässan ordentligt för jag har varit upptagen med föreläsningar, workshops och att träffa människor. Fantastisk känsla – jag tänker flera gånger på hur stor skillnaden är mot första gångerna jag gick på cykelmässa, då kände jag inte så många och kunde inte så mycket. Det är roligare nu, när jag fått vara med ett tag, och när jag dessutom får vara med och berätta om hur cykel förändrat mitt liv och lära andra mer om hur spännande och kul det är med bloggar.
Men en sak har inte ändrats det minsta, det inser jag snabbt. Jag stannar till och spanar lite i en monter med ett nytt cykelmärke jag inte hört talas om innan och jag är genuint nyfiken. En snubbe kommer snabbt fram och börjar snacka cykel. Eller förlåt, börjar snacka billig cykel. Enkel cykel. Tung cykel. Jag inser att han inte känner igen mig och låter honom hållas för att se vart det leder. Han frågar inte vad jag cyklar på idag. Han frågar inte vad jag är intresserad av. Han frågar inte ens om jag redan cyklar – han går all in på att sälja en cykel på pris. Han berättar ingenting om komponenter, vikt, hjul eller material i ram. Han pratar om att den inte kostar så mycket och vilken färg den har. Jag ställer lite frågor men får inga vettiga svar och han fortsätter mala på om hur prisvärd den är.
I mina ögon är den inte det minsta prisvärd. Den är tung och otymplig och har antagligen hög roterande vikt. Jag tycker knappt det är en vettig instegshoj för någon som har liten budget. En bit bort hänger lite finare cyklar men det är liksom aldrig aktuellt för den här snubben att visa dem för mig, han är helt övertygad om att till mig säljer han en hoj på pris. Helt övertygad om att jag vill ha billigt och enkelt. Jag är helt övertygad om att det dör en söt kattunge varje gång någon försöker sälja grej till tjej på det här viset. Och en söt kattunge till varje gång en säljare lyckas. Visst – han har rätt i att jag inte har en jävligt stor budget att lägga på cykel, jag är mammaledig och har nallat på sparkontot ett tag men om jag nu ska lägga mina pengar på något till mig själv vill jag ju faktiskt ha bra grejer.
Till slut kan jag inte hålla mig längre. ”Alltså, den här hojen är ju väldigt långt ifrån det jag cyklar på idag”. Han kommer av sig och ser förvånad ut. Frågar vad jag cyklar på. Jag berättar och han svarar att han inte har så bra koll på Scotts cyklar. ”Det är en sådan som Nino Schurter kör på” svarar jag, det står en sådan några montrar bort ifall du är nyfiken”. Och så önskar jag honom lycka till med resten av mässan och går vidare.
Liknande situationer har inträffat så himla ofta. På mässor. I cykelaffärer. Man börjar sälja på mig instegsgrejerna, man förutsätter att jag inte vill lägga dyra pengar på bra material så till den milda grad att jag liksom inte ens får klämma och känna på det som är bra. Man förutsätter att jag ingenting kan och att jag inte har några ambitioner. Jag får liksom inte ens titta på det lättaste, bästa, roligaste och coolaste – jag ska ha en billig instegspryl.
Fundersam går jag därifrån och när jag möter upp min chefsmekaniker frågar jag honom. ”Händer det där någonsin dig?” Han svarar att det gör det inte. Det brukar vara tvärtom – man börjar uppifrån och jobbar sig nedåt tills man hittar en nivå som passar när han letar prylar. Och självklart ska jag inte generalisera för mycket, jag har träffat asbra säljare också, men de är inte lika många som dem som liknar snubben på mässan.
Jag säger inte att man måste köra på det allra dyraste och lättaste och rejsigaste för att ha kul. Det jag vill komma till är att jag är så förbannat trött på att det förutsätts att jag som tjej inte ens är intresserad av att titta på värstinggrejerna. Det här har gnagt i mig ett tag nu och jag kom att tänka på den häromdagen när Joline Johansson, en cool cyklist jag inte känner men följer, la upp detta.
Till dig som säljer cyklar och cykelprylar vill jag skicka en önskan om att du testar att sälja hoj till tjejer på exakt samma vis som till grabbar. Bara gör’t.
Frågor och tankar på det?
Bilden är från ett annat tillfälle och jag tyckte den passade för det är en bild på två tjejer som gillar bra grejer och när den minsta är stor hoppas jag att ingen förutsätter att hon inte är intresserad av bra grejer.
6 comments
Vi upplever faktiskt detsamma för Jonas i många situationer. När han frågar om skillnaden på två däck ur deras eget sortiment ex och de svarar typ ”det är oliks mönster” No shit, det ser ju till och med jag. De liksom förutsätter att han inte kan någonting. Han som ägnar ungefär 90% av sin fritid åt att googla och läsa på om cyklar/delar/tillbehör och allt sånt där…
Så jag upplever nog att det händer även grabbar. Men tråkigt att det är så förutsatt när det gäller tjejer!
Känns som att Jonas är mer påläst än de flesta då, tråkigt att han får samma bemötande 🙁
Så himla tråkigt! Jag blir bara så arg. Själv kan jag inte så mycket om komponenter men lär mig mer och mer. Däremot är jag en rätt köpstark kund. Som 37-åring och fram till nu snart utan barn, med billigt boende (vi bodde 2 pers på 44 kvadrat i 10 år drygt) och att jag har jobbat hårt hela livet har gett mig en hyfsat god ekonomi. Jag har råd att ha flera fina cyklar, även om jag inte på något sätt är rik. Jag kan inte slänga ut hur mycket som helst förstås men med lite prioriteringar här och där i vardagen så har jag ändå kunnat köpa i stort sett de cyklar jag har velat ha. När jag går in i en cykelbutik är det dock sällan jag blir tilltalad. Möjligen med ett lite nedlåtande hej. Om jag ställer frågor får jag svar med arrogant ton. Jag kommer så väl ihåg ett särskilt butiksbesök i Stockholm för några somrar sedan. Jag lade ut flera tusen på nya cykelkläder och en sadel, men ändå var det som att de inte fattade att de hade kunnat få sälja en cykel till mig också om de bara hade försökt. Det var inte så att jag aktivt gick in för att köpa nytt, men jag försöker byta upp mig varje eller vartannat år så hade de haft rätt “grepp” hade jag säkert slagit till för jag är sällan en sådan som funderar mycket. När jag och min sambo ska åka därifrån så öppnar jag cykelbussen som vi hade parkerat på gatan utanför för att lägga in shoppingkassen. En av de anställda i butiken är ute för att visa en manlig kund en cykel och får då syn på “stallet” vi har i bussen och vänder humör på en femöring. Jag kommer inte ihåg exakt hur många och vilka cyklar vi hade med oss den gången men gissningsvis en varsinn XC-tävlingshoj (för vi skulle vidare till Cykelvasan sedan), något mer allmountain-aktigt och säkerligen också landsvägshojarna eftersom vi var ute på två veckors semester och cyklade på olika platser i Sverige. Butikssnubben glömde nästan bort sin manlige kund i sin iver att börja snacka med oss om de hojar vi hade, fråga vad vi var ute på, vart vi hade cyklat och ville plötsligen dela med sig av så många tips. SÅ HIMLA PATETISKT! Precis som du skriver, han hade ju bara kunnat fråga mig inne i butiken vad jag cyklade på. Två veckor senare beställde jag en ny finhoj av en betydligt bättre handlare, och där har jag blivit kvar. Han har fått sålt ett antal hojar till mig sedan dess och nu snart köper jag igen 🙂
Förvånansvärt hur få det är som försöker få till “rätt grepp” direkt. De finns ju men de är inte så många – och det verkar vara gott om bruds som känner igen sig i detta. Riktigt fånigt att försäljaren vände på en femöring när han fick se cykelstallet i bilen, han borde ju insett att det var försent liksom. Skönt att ni hittade en bättre handlare – vinst för den butiken liksom!
Jag tycker inte om att köpa säker som jag inte vet något om, så jag försöker oftast ta reda på lite fakta innan jag köper något. Det kan vara vad som helst nästan mellan stekpanna och ny bil. Och jag förvånas ofta av hur lite många säljare kan om produkterna dom säljer och ännu mer förvånad över hur sälla jag upplever att säljare försöker förstå vad de är jag vill ha, vilka egenskaper hos en produkt som är viktiga för mej. Jag tycker ju att det är själva grunden i deras jobb.
Men den typ av fördomsfull behandling som du utsattes för har jag nästan aldrig upplevt. Och när det har hänt så har jag viftat bort det. Jag är ju man, så jag drabbas inte av den typen av nedlåtande behandling speciellt ofta. Min fru däremot drabbas av samma fenomen som du vid ett otal tillfällen. Framför allt när det handlar om teknik. Många män verkar på fullt allvar tro att teknikkunnande och teknikintresse är könsberoende.
Nu cyklar inte jag. Men mansplaining. Blir så trött….
Likadant när man (som ensam tjej) ska köpa bil…. *Suckar* Jag skiter i färgen, ärligt talat!!