Idag har det verkligen varit fullt hus hos oss på Kvarnskogen. Och full fart. Det här med taket, det är verkligen projektens projekt minsann. Jimmys föräldrar, min mamma och min syster har varit här och hjälpt oss och ett tag var det nära att vi ringde in resten av släkten också.
Jag fick faktiskt till mina intervaller i förmiddags, det fanns folk både till jobb och Lovishäng och det var GULD för mig att komma iväg och cykla, det gör människa av mig i stressiga lägen. Fyra gånger tio minuter uppför skulle det vara men trots att jag hade min tyngsta cykel, crossen, och körde på stora kakan räckte hemmabacken bara till nio minuter. Bra grej ändå – den tog tio på mtb:n första gången för ett par månader sedan. Men det var ju inte det jag tänkte berätta om – jag tänkte dra fortsättningen på takprojektet.
Igår konstaterade vi att vi måste lägga om papp, läkt och tegel på den nyare delen av vårt hus också. Det byggdes ut på baksidan för en sisådär tjugo år sedan och ursprungsplanen var att låta betongteglet ligga kvar där eftersom det fortfarande var fullt funktionsdugligt och den sidan inte syns för så många fler än oss.
Så blir det icke. Läkten är knasigt gjord, ränndalen (plåten där nytt möter gammalt) måste ändå göras om och lite annat konstruktionssnack jag inte riktigt satte mig in i gör att det måste bytas. Mitt i eftermiddagsfunderingarna kring i vilken ordning det skulle bli gjort kom det en störtskurarnas störtskur och det började läcka in vatten just där, vid ränndalen. När det droppar vatten in i ett 1700-talshus har man inte riktigt sin topp som husägare och nu finns det inga rena handdukar att torka sig med efter duschande för de sitter i springor i taket varenda en.
Jimmy och svärfar tätade ränndalen med presenning (resten av taket är pappat och klart och står emot vatten) och gjorde en plan medans jag stod i åska och hagel och grillade kyckling, spetskål och aubergine och vi fick en finfin lördagsmiddag innan det var dags att plocka ihop för kvällen. Vi har kommit en bra bit ändå idag, äntligen är allt gammalt virke från taket sorterat och borta från gräsmattan, alla gamla handsmidda spikar är urdragna och sparade och det ser liksom lite bättre ut, då blir det enklare mentalt tycker jag.
Det är en dag kvar av långhelgen och vi känner oss fortfarande pepp fastän vi skulle behöva förlänga helgen med minst tre veckor. Nu sova – i morgon jobba. Kanske får vi tegel på en sida av taket i morgon.
