Det är en cool känsla över RC:n. Jag kände det redan när jag lyfte upp den ur lådan – en särskild känsla som inte går att beskriva. Det behövdes inte många tramptag förrän jag fick det bekräftat, det här är den coolaste cykeln jag kört och då har jag knappt cyklat den ordentlig. Nedför några trappsteg och fram och tillbaka framför Eskils kamera – men åh, det räckte för att jag skulle falla pladask och bli blixtförälskad upp över öronen och varje gång jag går förbi cykeln i vardagsrummet ler jag lite fånigt åt den. Balanserad på något vis. Kvick. Lätt. Ûbercool. Materiell cykellycka – hur ska det gå när jag väl plockar ut den i skogen? Kommer jag någonsin vilja cykla hem?

 Foto: Eskil Laago