Stigarna utanför Norrköping. Vackra, tekniska, utmanande, roliga och varierande Kolmårdsstigar. Vet ni vad? Jag saknar dem lite mer än jag vill erkänna. Och jag saknar alla goa människor väldigt mycket och just därför längtar jag lite extra mycket till Kolmårdsbiken som mina fina rosa cykelvänner i Kolmårdens MTB fixar. Stigarna utanför Norrköping är efter fem års cyklande som hemmastigar och ni vet ju hur galet mycket man kan längta efter sådana.
Loppet förresten. 55 kilometer i tre vackra och varierande loopar med start och mål vid vackra Duvhult, bredvid Sörsjöns camping. Det börjar med en gräslig klungspurt ut mot en kort transport på asfalt och grusväg för att sprida startfältet (brukar vara till min nackdel eftersom jag är långsam där det är platt men håller betydligt högre fart på stig än de flesta som lyckas dra ifrån mig på gruset) och sedan är det mestadels stig. Om man kör looparna separat är det den tredje som är min favorit, men med några mil i benen är den ganska tuff och det gäller att ha sparat på krutet i benen och ha en extra gel med sött pangpang i benen för att klara trestegsraken – en teknisk klättring i tre etapper på andra halvan av tredje loppen.
Jag kommer att få slita häcken av mig på Kolmårdsbiken pga dåligt med träning men vad gör väl det när man får njuta av älsklingsstigar och storslagen natur, heja på vänner och få tillfälle att cykla på en plats som efter sju år som bostadsort ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Ja, och så fyller jag ju år, men det har jag ju tjatat om innan, och det finns ju liksom ingen bättre fest än Kolmårdsbiken och man kan ju alltid önska sig bra ben i present!
Kan ni inte hänga med och köra Kolmårdsbiken? Den är underbar och lite av ett måste för oss som älskar stigcykling!
