Sak jag övat mig på och försökt förstå teknikerna bakom i 32 år och ändå inte lärt mig:
LAGOM.
Det finns inte i min värld. Jag är aldrig lagom. Jag gör aldrig lagom. Jag tar aldrig på mig lagom. Jag passar aldrig in någonstans lagomt. Och det är helt okej, jag gillar ändå inte lagom. Men det får ju påföljder. Just nu två stycken extra märkbara:
1. SÖMNBRIST (Har kört slut på hela sömnreserven den senaste veckan, drog till med att försöka sova igen inatt men det räckte inte. Det tog mig två timmar att bara bena ut vad jag ska göra idag och jag är så trött att ögonen faller igen. Fail.)
2. IDIOTPROJEKTSLÄNGTAN (Orkar man cykla uppför Norra Klevaliden 20 gånger? Borde man anmält sig till Vätternrundan i subgrupp? Hur många varv orkar jag cykla på IKHPs milspår? Kan ingen anordna ett åttatimmars spinningpass? Kan jag cykla långlopp snabbt fastän jag inte tränat så värst mycket under vintern? Borde jag kanske cykelpendla till Linköpings- eller Göteborgskontoret någon dag?)
