3 timmar, 59 kilometer, solsken och skitiga grusvägar. Jag var lyrisk när jag kom tillbaka efter årets riktiga premiärtur på mtb:n. Egentligen behövs ju ingen premiärtur på mtb – det går ju att köra året om, men efter sex månader med skadad popliteus och fyra månader intensiv rehabträning måste jag ändå kalla det premiär. Det var fantastiskt att köra igen – fick lite ont i benet mot slutet, och tog det ganska lugnt för att inte överanstränga mig.
Det var riktigt skitigt – körde ut till Bergsätter och tog grusvägen vidare mot Sörsjön i hopp om att det skulle vara snöfritt på slingorna till Kolmårdsbiken som går av stapeln första maj. Det var det inte. Isarna ligger på sjöarna, och nästan knädjupt med snö i skogen. Jaja, med solsken och värme smälter det snart!
Idag har jag “tvångsvilat”. Hade gärna kört ett pass idag också, men törs inte ta i för hårt ifall om att popliteusen inte håller. Det blev balansplatta, en långpromenad med älsklingen i Vrinneviskogen, och nu har jag gjort en omgång Runekakored chokladsmak och massor av goda nötter. Det blir fint på långpassen framöver!