I morgon bär det av mot Borlänge och en hel helgs häng med alla duktiga tjejer i SubXX-gruppen. Jag har ett enkelt mål: under året ska jag se till att jag kommer i såpass bra form att jag platsar ifall någon av de ordinarie tjejerna inte kan vara med på Vätternrundan. Tidsmålet verkar väldigt snabbt – men jag är sådär envist elna-övertygad om att jag kan.

Men just nu är jag inte i form. Jag är på väg tillbaka till livet efter väggen. Kroppen börjar svara fint på träningarna, den orkar både långa, lugna pass och korta hårda – men jag är långt i från den “normala” träningsdosen.

Tankarna rusar således iväg. Tänk om de hänger av mig? Tänk om de tycker att jag vinglar för mycket i klungan, jag är ju inte så många timmars klungkörning i bagaget. Tänk om de tycker jag är långsam och skrattar åt mig i smyg. Tänk om… Ska försöka släppa allt det där och komma ihåg att det brukar finnas lite skinn på näsan och så skiter vi i fjärilarna.