Igår kom jag hem efter en lång dag, lastade av cykeln från biltaket och vände ansiktet mot himlen en kort sekund innan jag gick mot garaget.
Och då, då föll en stjärna. Och jag, jag önskade något. Fast åt någon annan – snabbare än jag hann tänka hade jag önskat så osjälviskt att jag blev förvånad. Och glad. Och så log jag lite åt mig själv, åt att jag fortfarande tror på sånt där.
Jag tror på stjärnfall. Jag kan liksom inte låta bli. Gör du?
1
2 comments
Haha, jag är precis likadan. Klart det måste vara sant att stjärnfall ger önskningar som slår in! 😀
Åh, skönt att inte vara ensam! 😀