I en vecka har jag tassat runt här hemma och gjort ingenting och låtit allt landa. Det är som att jag varit i ett välbehövligt strömsparläge just innan en omstart. Jag har suttit på fårskinnsfällen framför kakelugnen och druckit kaffe, funderat och tittat på lågorna som dansar därinne. Lyssnat på ljudet av vårt hus. Det knäpper från brasan i vedspisen, det susar i träden utanför och i den gamla delen finns en tystnad och ett lugn som jag värdesätter oerhört högt. Ett tyst lugn som bryts av två uppsättningar fyrbenta tassar som kommer och kryper in i famnen och spinner.
Jag har legat i soffan med en katt på magen och kikat upp på taket som kom fram när den gamla spruckna takpappen rasade ned i måndags. En del av de gamla trätiljorna oerhört vackra. En del är dunderfula eftersom huset under många år stod tomt och det läckte in vatten på några ställen. De har antagligen suttit där sedan 1700-talet och täcks till viss del av flagnande lager färg. Jag älskar dem. Både de som är fina och de som är fula.
Och så har jag läst gamla brev och bläddrat i gamla böcker jag hittat på vinden. Blivit påmind från människorna som levde här för över hundra år sedan om hur bra vi har det och fått en sorglig påminnelse från nutiden om hur skört livet är och om att man aldrig vet ifall det är sista gången man får chansen att stanna och prata med någon.
Nu är det en helg kvar av min ledighet och sedan börjar vardagen igen, fast med en ny twist. Nytt jobb i Jönköping, och business as usual när det gäller att strukturera in vardagen med träning.
2 comments
Måste vara ruggigt skönt i en så vacker stuga, jag myser bara av tanken på den. Och tänk när snön kommer och morgonbrasan är på…
Har du vägarna förbi har du en stående inbjudan att komma förbi och sätta dig vid brasan och snacka cykel, dricka te och käka choklad!